Anders Wejryd har blivit kapad på Twitter!!
Någon, okänt vem, skapar ett twitterkonto i Anders Wejryds namn och börjar twittra. (Här kan du läsa det själv)
Kyrkokansliet går snabbt ut med en ”varning”
Läser vi sedan i Kyrkans tidning ser vi att kyrkokansliet reagerat kraftfullt. Bland annat säger man: ”Vi kopplade inatt in våra jurister för att se över möjligheterna att få kontot stängt. ”
Och det är nu jag börjar fundera…
Det twitterkonto som nu öppnats i Anders Wejryds namn är inte på något sätt elakt, förnedrande, eller plumpt på något sätt. Utan är tydlig med att det är ett skämt-konto.
Till saken hör att det finns ett antal liknande mer eller mindre skämtsamma twitterkonton. Till exempel @queen_UK för att nämna något.
Så, överreagerar kyrkokansliet?
Till en början skulle jag vilja säga: Ja! Absolut.
Det upprörande är inte att någon ”kapat” Anders Wejryd på twitter. Det upprörande, om nu något i denna historia är upprörande, är att kyrkokansliet inte redan registrerat Anders Wejryds namn på twitter för att förhindrat att något sådant här kunde hända.
På frågan om ärkebiskopen närvaro på social medier svarar man: ”- Han bloggar med viss regelbundenhet och använder på så vis sociala medier.” Senaste blogginläget på Anders Wejryds blogg är från 8 april. (Vet inte hur jag skall kommentera den ”regelbundna närvaron” på ett snyggt sätt, så jag avstår.) Tydligen går sökandet efter den ”skyldige” snabbt, och vissa blir oskyldigt anklagade. Så som till exempel Jacob Sunnliden.
Men är det då OK att utge sig för att vara någon annan?
Skall man som mer eller mindre offentlig person bita i det sura äpplet och stå ut med att folk gör som dom vill med ens namn och i förlängningen ens goda rykte?
Utan att ha blivit utsatt för det hela, och därmed egentligen inte kan uttala mig, tänker jag lite grann så här:
Så länge jag skrattar med, så länge det görs med respekt, så är nog svaret, Ja.
Men om det går över till förnedring, till elakhet, då är svaret Nej.
Var går då gränsen? Den gränsen kan bara, endast och allena, den som blir utsatt dra!
Men i detta ”Wejrydgate” så anser jag att huvudfrågan är en helt annan.
Frågan som står i fokus är inte huruvida det är rätt eller fel att starta et skämtkonto.
Jag tycker frågan som står i fokus är:
Hur hanterar kyrkan de sociala medierna? Är det en arena där vi förstått spelreglerna? Är vi med, eller sitter vi på läktaren och tittar på?
(Uppdatering: Här är del två! Vad hände sedan??? )