Barngrupp i utlandskyrka är en härlig upplevelse. Små och lite större knattar invaderar kyrkan och letar hemtamt upp nallar, bilar och viktigast av allt, dockvagnar med tillhörande dockor.
Lite blyga från början för den där konstiga ”tanten”, men efter ett tag kommer de fram och förevisar glatt dockor och nallar.
Inte så stor skillnad mot hemma i Sverige tänker du kanske?
Jo, en liten detalj skiljer. Kraftigt! S p r å k e t!
Hade i dag en lång diskussion med en ung dam om hennes docka (som efter gemensamt beslut fick namnet ”Kurt”) Jag pratade Svenska, och hon svarade på tyska. Så långt allt väl. När jag så att säga leder diskussionen och bara lyssnar på svaren.
Blir genast lite knivigare när de unga damerna och herrarna dristar sig till att fråga mig om något.
Det gäller att ha god fantasi (check!) och gott språköra (hmmm där var det värre) för att klura ut vad som egentligen efterfrågas (Mamma? Godis? Toabesök? Allmän upplysning?) när dessa små individer spänner ögonen i en och yttrar något med uppfodrande stämma på en underbar blandning av tyska/svenska/engelska/barnspråk.
Å andra sidan inser jag att det är ungefär den nivån jag själv ligger på då jag försöker trassla mig fram här i Wiens affärer och tunnelbanor. Kanske därför jag och de små damerna och gentlemännen i barngruppen förstår varandra så bra? 🙂