Telefonen ringer. Inget direkt ovanligt. Och nej, i Österrike är det inte heller direkt breaking news att den som ringer upp pratar tyska.
Problemet är ju då att undertecknad fortfarande inte har lärt sig detta intresanta språk. Kan hjälpligt ta mig fram i matvarubutiker och på restauranger och till och med baka bullar (hmm kretsar mycket kring mat här ser jag.) Men att på en knastrig telefonlinje klura ut vad som menas är en något större utmaning än vad jag mäktar med. Samtalet blir ungefär så här:
– ”Gruss Gott! *knaster* Wasser *ngt ord jag inte uppfattar* Buwog *fler ord jag inte förstår*? ”
-”Eeeehhh… hmmmm…Entschuldigen, können Sie das wiederholen, langsame, bitte?”
-”Gruss Gott! *knaster* Wasser *ngt ord jag inte uppfattar* Buwog *fler ord jag inte förstår*? ” ” (Nu lite mer bestämt!)
– ”Entschuldigen, Sie Hier? (med mycket snäll stämma, hoppandes att han förstår mig bättre än jag förstår honom. Även om något annat nog är omöjligt då jag inte fattar ett skvatt)
Då svaret blir jakande tassar jag ner till porten och möts av två blåställsklädda herrar.
Eftersom det enda ord jag säkert uppfattat är Wasser ser jag framför mig vattenläckor och brustna rör.
Med hjälp av mimik, bruten tyska (min avdelning) och visande på papper och många tyska ord (deras avdelning) släpper jag tillslut ner dem i källaren för att läsa av vattenmätaren.
Nöjda efter utfört uppdrag börjar de prata med mig på engelska ……. hm, synd att vi inte testade det språket lite tidigare så hade jag sluppit den brutna tyskan och livfulla mimiken. 😉