Börjar så sakteliga inse, idag skall jag installeras som kyrkoherde i Wien.
En församling som innefattar Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Har inte räknat ut hur många kvadratkilometer det är, men känns ganska stort.
Ändå är det inte den geografiska ytan som gör att fjärilarna i magen börjar röra på sig och knapra på steroiderna igen.
Snarare att det nu på något konstigt sätt verkligen blir på riktigt. Jo, jag är redan kyrkoherde och har jobbat som det de senaste veckorna och så vidare, men nu blir det verkligen officiellt!
Ungefär som när man varit ett par i flera år och sedan gifter sig. Det blir mer ”på riktigt”
Är en fantastisk församling jag hamnat i. Med enorm potential och härliga kreativa människor överallt. Nu skall jag intstalleras som ”kapten” så att säga på denna skuta.
Känner ett visst ansvar att styra rätt. Frågan är bara hur, och vart?
Efter det att Biskopen i dag har överlämnat den upplästa kungörelsen och representanter för olika organisationer hälsat mig välkommen kommer jag att säja följande ord:
”Efter att jag nu blivit mottagen som er kyrkoherde,
betygar jag min vilja att utföra min tjänst efter den kraft och vishet som Gud ger.
Bed för mig såsom jag ber för er.”
Måste erkänna att just nu, så här dryga tre timmar innan, lägger jag absolut störst tyngd vi de sista orden:
”Bed för mig såsom jag ber för er!”