Stressen, galenskapen och kaoset ökar, minut för minut.
Cafét är just nu belamrat med noggrant märkta lådor och flyttkartonger.
Kyrkans bil går i skytteltrafik mellan affär, förråd och kyrka.
Personalen lägger pannan i djupa veck och funderar över problem så som hur man enklast transporterar soppa till 120 personer tvärs igenom Wien.
Hur mycket soppa går det åt förresten till så många? Och vad för soppa skall det vara?
Andra frågor som söker svar är hur många lotter som kan säljas, och vem har egentligen skänkt den där vinsten? Kan vi lotta ut det där?
Osten är på plats i kylskåpen, prismärkt och klar. Fast var skall vi lägga laxen? Är det någon som beställt lax förresten? Och hur var det nu med julskinkan, skulle vi beställa den från samma företag som förra året? Och hur mycket kostar den per kilo?
Prismärkningen ja! Det är en fråga som kräver djup eftertanke.
Inte nog med att det skall tas hänsyn till rådande växelkurs (som dessutom ändrar sig!) Man bör även väga in faktorer såsom tillgången på den specifika varan, efterfrågan på densamma, pris på nätet och i butik, förra årets prisnivå kontra eventuell prisökning i framtiden.( Klart är i alla fall att om varan ifråga är prydd med en älg så ökar priset.)
Mailen regnar som snöflingor mellan de frivilliga och sms konversationerna är uppe på nivå: tonåring.
Kort sagt: 5 dagar kvar till Basaren!
