Den lägenhet vi bor i just nu har så att säga automatisk låsning.
Det vill säga när man stänger dörren så är den låst.
En funktion som är en källa till ständig förnöjelse för regissörer av diverse komediserier och liknande.
Som boende i en lägenhet med en dylik dörr måste man hela tiden kolla att nyckeln är med när man kliver ut, för att inte hamna i mer eller mindre prekära situationer.
Japp, ni gissade rätt!
Kollade en extra gång innan jag klev ut genom dörren i dag att jag hade allt med. Är nämligen en fullspäckad dag med både Luciatåg och diverse möten.
Och jodå, det skramlade betryggande i handväskan när jag klev ut.
En trappa ner, framför dörren till café och pastorsexpedition (låst dito) inser jag att det som skramlade i handväskan var bilnycklarna.
Nyckelknippan med husnycklar hänger snällt på sin krok, inne i lägenheten, bakom den låsta dörren….
Nu sitter jag här i trappan och begrundar mitt öde, i väntan på min bålde riddare, a.k.a. Maken, på väg hem för att låsa upp.
Tack och lov fungerar internet även i trapphuset. 😉
