Har skrivit om det några gånger förut, men tro mig, det kan skrivas mycket om den Österrikiska byråkratin. (Men eftersom denna blogg skall innehålla ett vårdat och snällt språk kan jag inte skriva allt här…)
Var i alla fall dags för oss att få vår slutliga registrering här i Österrike. Något som måste göras om man planerar att bo här längre än tre månader, vilket ju undertecknad planerar.
Så, beväpnad med blanketter, ifyllda formulär, pass och e-card gav vi oss så iväg till registreringskontoret.
Damen från PWC som hjälper oss var tydlig med att det var bäst att mötas redan kl 08:00. Väl där förstod vi varför. Kön var kilometerlång!!!!!
PWC-damen var dock trots sitt väna utseende och unga år en erfaren kvinna som visste hur man tog sig fram genom Österrikes byråkatri. Dvs bakom sitt fina leende fanns det en vilja av stål och nerver av is.
Första steget var att få ett könummer. (Det var därför alla stod i kö, för att få en kölapp…)
Väl därefter tog vi oss upp till 6 våningen, för att sätta oss i ett grått väntrum fyllt av kalla stolar. Alla stirrade på en och samma elektroniska skylt i väntan på att ens nummer skulle komma upp. För att ingen skulle somna till kom numrerna i absolut oordning.
När väl vårt nummer blinkade till var det dags för snabb förflyttning till rätt kontor. (Tydliga skyltar??? Nä, det är överkurs)
Där väntade oss en trött dam som bläddrade igenom våra medhavda papper med snabb hand och smattrade fram frågor på tyska samtidigt som hon smällde stämplar på blanketter så jag är säker på att det blev avtryck i bordet. Himlen vare lovad för PWC-damen som var med och svarade på alla frågor stämpeldamen smattrade fram och diskret pekade var vi skulle signera.
Allt gick bra, tills vi kom till Vigselbeviset!! Det var ju en kopia!!!! Allt tar stopp och vi blir hemskickade med skammens rodnad brännande på kinderna.
En vecka senare är vi så tillbaka, med alla papper, i original, med i väskan.
Samma procedur med köa för kölapp, väntan på nummer osv.
Nu blir alla papper godkända och vederbörligen stämplade.
Dags för nästa steg, betalning i kassan, lite mer köande alltså.
Därefter tillbaka till samma kontor som förut (nej nej nej, inte kan vi väl betala där.? Det vore ju rationellt!) Väntan på att kallas in till ännu en dam, vid ett annat skrivbord.
Hon kollar alla papper ännu en gång, vi får signera, ännu en gång, och så….tillslut, sätter hon den sista stämpeln på det sista pappret.
Vi har nu officiellt och definitivt blivit inregistrerade i Österrike.
Har till och med papper, med stämpel, på det! 🙂