Att i en kultur och värld där framgång mäts i tillgångar och status i prylar kan fastan upplevas som provocerande.
Att medvetet avstå från det som jag gjort mig förtjänt utav??
Varför??
Som jag skrev förut handlar fastan om att få perspektiv på sig själv och sitt liv.
Ett sätt är att medvetet avstå från något.
Tänk dig att du skall iväg på en lång resa. Du får bara ta med dig en (1) väska. Du kommer inte kunna köpa något eller på annat sätt komplettera den här väskan när du kommer fram till ditt resmål.
Vad tar du med dig? Vad är verkligen Viktigt att du får med dig?
Helt plötsligt måste jag prioritera. Se att saker som jag förvisso uppskattar i min vardag, kankse inte är så absolut viktiga att jag måste ta med mig dom på resan.
Haltande bild, men Fastan är just en resa under 40 dagar. En resa där vi får fundera över: Vad är Viktigt i just mitt liv?!
Vad i mitt liv är saker som jag förvisso uppskattar, men kan, om det krisar, klara mig utan?
Vad i mitt liv är extra bagage som jag släpar omkring på i onödan?
Hur ser din ”packning” ut?