Att höra och att lyssna…

Finns en underbar bok av Mikael Ende som heter ”mommo – eller kampen om tiden”

Huvudpersonen, en liten flicka vid namn Mommo, är väldigt bra på att lösa andras problem.
Hennes magiska knep?

Hon Lyssnar på dem.
Alltså, verkligen L y s s n a r.

Det är svårt. Mycket svårare än man tror.
Allt för ofta fastnar folk i fällan att prata om sina egna problem, istället för att lyssna på den som pratar.
Oftast med ursäkten att de bara vill berätta för att ge exempel på att de minsann själva också har varit med om… och ser inte att den som bad om hjälp, som ville bli lyssnad på, nu måste lyssna på den andre.

Eller så tror man sig höra något annat, istället  för att lyssna på vad som verkligen sägs. Tror sig veta vad som skall komma innan den som pratar fått formulera sina tankar färdigt.

Att lyssna på en annan människa, med öppna öron och stängd mun, är svårt.
Vem lyssnar du på?

Vem lyssnar på dig?