Bor man i Wien kan man inte undgå att gå på Opera, eller Operett, eller Balett eller Konsert.
Är liksom musik och kultur i vartenda gathörn. En av de saker jag verkligen älskar med den här staden!
Den här måndagsaftonen tog vi oss till Theater an der Wien för att se och uppleva Malena Ernman i „Béatrice und Bénédict“ av Hector Berlioz.
Handlingen bygger på de två karaktärerna Beatrice och Benedict i Shakespeares drama ”Much ado about nothing”. Vi var hyfsat uppdaterade på handlingen. Hade förberett genom att titta på Kenneth Branagh underbara filmatisering av det pjäsen.
Dock, dialogen var på franska, liksom sången. Förvisso var det hela textat med hjälp av skärmar vid sidan av scenen, men textningen var ju på tyska.
Medan jag funderade över detta land som alltså kan tänka sig att med elektronikens hjälp texta en operaföreställning, med allt vad det innebär av elektroniksa displayer som bryter av lite lätt mot den gulddekorerade snirkliga inredningen, men envisas med att dubba varenda liten filmsnutt på TV, trots pinsam läppsynkningsproblematik, insåg jag, att även om jag tidvis inte förstod ett ord av vad som sades eller sjöngs, utan problem kunde hänga med i handlingen.
Nu är förvisso Malena Ernman inte bara en fantastisk sångerska utan också en riktigt bra skådespelerska som verkligen äger scenen. Men framförallt gör musiken att man förstår, även utan ord.
Musik är ett språk som vi inte behöver lära oss, men som alla förstår!
En härlig artikel om Malena i en av tidningarna här nere i Wien.