Orren, denna vackra fågel, spelar som det kallas, för att visa upp sig och fånga intresset från kvinnliga orrar. Det sägs att blåmeshonor faller för blåmesherrar med stor fläck på bröstet. (Yup, size does matter)
Hjorthannen försöker imponera med ståtliga horn. Älgar på kärleksjakt frambringar ett ljud som bara kan beskrivas som ett Bröööl.
Vadan då denna biologiska utläggning?
Sitter på Pratern, Wiens nöjespark.
En liten bit bort finns en sådan där maskin som ofta återfinnes i dylika parker världen över. Just denna vid namn, ”mega box” där man betalar en slant, får slå till en boxboll, och en skala mäter hur hårt du slagit.
Den synes vara mäkta populär. Är en ständig ström av människor som pucklar på denna boll. Antingen ivrigt påhejade av sina kamrater, alternativt lika ivrigt häcklade av densamma, allt beroende på framgång.
Åldrarna på de ivriga pugialisterna varierar från småknattar som knappt når upp till bollen till rena seniorer.
Likheten dem emellan är dock slående. Alla är de män, pojkar, karlar. Y-kromosomen gör sig gällande.
Kvinnorna, flickorna står bredvid och kommenterar männens framgångar och misslyckande, det senare betydligt mer ordrikt än de förra.
Undras om de skulle uppskatta om jag gick bort och förklarade likheten mellan deras beteende och brölande älgar…. 😉