Att arbeta som präst i en utlandskyrka innebär utmaningar och uppgifter av de mest skiftande slag.
För att göra en lång historia kort. Mycket kort. Fann jag mig själv i dag ha hand om The 10’o clock service at Christchurch här i Wien. Det vill säga, jag har haft en hel gudstjänst enligt Anglikanska kyrkans ordning, på engelska!!!
Kan avslöja att det var på mycket darrande ben i de högklackade som jag steg fram inför altaret.
Jag menar, Högmässa enligt Svenska kyrkans ordning har jag ju gjort några gånger och har hyfsad koll på om jag säger så. Den Anglikanska versionen skiljer sig från den Svenska. Inte mycket, men tillräckligt för att göra en osäker.
Kände mig som en nybakad pastorsadjunkt när jag stod där och desperat läste mina anteckningar där jag skrivit när jag skulle stå eller sitta, vänd mot altaret eller mot församlingen.
(Note to self: Jag Måste förbättra min handstil!!! Den är ju knappt läsbar!)
Tack och lov fanns det ett gäng medhjälpare som mer eller mindre diskret gav mig små viskande instruktioner om var jag skulle vara och säga.
Likaså var det en mycket trevlig och förlåtande församling som vänligt men bestämt ledde den förvirrade prästen genom vissa böner istället för tvärtom.
Allt som allt en mycket trevlig upplevelse!
Fast ser fram emot att få hålla nästa gudstjänst på klingande Svenska, i en ordning jag är bekant med. 🙂