Varmt välkomna till del två i min lilla helt ovetenskapliga turisttipstur genom Wien.
Idag hade jag tänkt att vi skulle besöka ett cafe. En inte allt för svår uppgift då det finns ett dylikt i princip i vartenda gathörn. Alla storlekar, färger och former är representerade. Allt från stora lyxiga med stoppade soffor och eskader av kypare, typ Café Landtmann, till ”små hål i väggen” modeller med två rangliga bord i ett hörn.
Oavsett vilket du nu hamnar på råder samma regler.
1. Sätt dig! Oavsett hur stort eller litet cafet är kommer servitrisen bort till ditt bord och tar upp beställningen, och sedermera även betalningen. Ni kom väl ihåg förresten lektion 1? Cash is King!
2. Sitt kvar! I Wien kommer ingen och blänger snett på dig för att du suttit vid samma cafebord i tre timmar. Tvärtom hör det till att man sitter där med sin kopp kaffe läääänge.
En liten utvikning angående kaffet.
Först av allt, du får alltid ett glas vatten samtidigt som kaffet. Detta oavsett vilken liten sylta du hamnat på. Får du inget vatten till kaffet har du antingen hamnat på en så sunkig sylta att du ändå inte bör dricka kaffet, alternativt på en större amerikansk kaffe-kedja, som förvissa har både bra kaffe och fri WiFi, men inte kan definieras som särkilt genuin.
En kaffe är en kaffe är en kaffe tänker en stackars Svensk som kan välja mellan brygg eller kok och eventuellt hört talas om exotiska ting så som Cafe Latte och Espresso.
Här i Wien kan man på den enklaste inrättning välja mellan Kleine Schwartse, Kleine Brauner, Grosse, Wiener Melange, Caffe Latte, Einspenner, Verlanget, Cappouchino, Caffe Sissi mfl osv. Skillnaden dem emellan är i princip mängden kaffe i förhållande till mängden vatten och/eller propotionerna mellan kaffe och mjölk.
Till kaffet kan man sedan på de flesta ställen frossa i diverse bakverk av mer eller mindre förförisk natur.
Efter Café sessionen rekommenderas därför en rask promenad för att orka med kvällens middag. 😉