32 dagar kvar till den stora basaren.
Hjulen snurrar allt snabbare och mailboxen plingar som ett litet klockspel av alla mail om allt från storleken på plastpåsar och tjocklek på glöggmuggar till funderingar på vart man förvarar en Glüweinhutte och hur många namnskyltar som skall tryckas.
Bekräftelserna på beställningarna börjar trilla in och alla starka karlar som kommer till kyrkan möts av strålande leenden och förfrågan om vad de gör sista november när vi behöver hjälp med att bära.
Vad gör då kyrkoherden, ytterst ansvarig för det hela?
Hon rymmer och tar en veckas semester.!!!
Kaos? Katastrof? Total förödelse?
Lugn, hav förtröstan!
Vissa litar på Guds underverk, själv litar jag i basarsammanhang på underbara medarbetare i form av frivilliga som har full koll på läget. 🙂