Vet ni vad jag såg??? Har du hört??? Och vet du vad jag har fått veta?? Om …..minsann… Säg det inte till någon, men nu ska du få höra!!!!
Skvaller…vad vore världen utan? Mycket tråkigare, men också mycket enklare.
För har ni tänkt på hur ofta vi bestämmer oss för vad vi tycker och tänker om folk, inte grundat på att vi träffat dem, utan på vad vi hör om dem.
På TV kan vi alla sitta och döma och bedöma deltagarna i alla olika dokusåpor. Vill vi kan vi själva till och med ”kasta ut” dom vi inte tycker om genom att ringa in och rösta. Inte på dom vi tycker om, utan på dom vi ogillar. Dom vi vill kasta ut. Och vi vet ju precis vad vi ska tycka och tänka om dem, för det står ju i tidningen och hörs i radio och på tv…..
Och jag har gjort min bedömning, efter vad jag har hört om personen. Alla vet vi ju hur Bert Karlsson är. Nej, jag har inte träffat honom, men jag har ju sett honom på TV….
Man pratar ofta om Domens dag som att den kommer.
Sanningen är nog att den redan är här. Vi människor dömer varandra både snabbare och förmodligen hårdare än vad Jesus någonsin skulle vilja eller kunna.
Och jag tänker på några ord som står i slutet på den text jag läste förut:
Som jag hör, så dömer jag.
Och det är ju sant, jag bedömer och dömer en människa, efter det jag hör om henne.
För handen på hjärtat, det ska väldigt mycket till för att jag ska ändra uppfattning om en annan människa, när jag väl har bestämt mig för hur han eller hon är.
Ibland behöver jag inte ens träffa dem, för att redan veta hur dom är, för jag har ju läst i tidningen, eller hört i radio, eller sett dem på tv.
Jag känner dem inte, Ändå…så har jag min uppfattning klar,
jag tror mig Veta hur den där människan faktiskt är.
Positivt, och negativt. ”Men hon verkar ju vara så trevlig, och folkkär..men han den där verkar vara väldigt stöddig”
Som jag hör, så dömer jag.
Nä, domens dag är nog redan här.
En snabb blick på vår medmänniska, och sedan har vi kategoriserat och placerat in henne i ett fack. Alltid bedömd, allt för ofta även dömd.
Ett litet ord, en liten gest. och domen är klar. Är det Lisa och hennes kompis Kalle? Eller är det Lisa och hennes ”nära Vän” Kalle?
Orden betyder så mycket för vad vi tycker och tänker.
Som jag hör, så dömer jag.
Och jag tänker: Vilket ansvar vi har som medmänniskor, att använda rätt ord, så att vi hör det som är sant och riktigt och rätt. Vilket ansvar vi har, att våga lyssna.
Kommer jag någonsin att döma någon annan människa rättvist?
Nej, troligen inte.
Lika lite som att jag själv blir bedömd helt rättvist av andra människor.
Ska jag då sluta läsa tidningar, stänga av radion och slänga ut TV´n? Nä, media behövs för att skapa kunskap om vår omvärld.
Ska jag sluta lyssna på människors åsikter om andra människor? Nja, men kanske lyssna lite mer försiktigt?
Nej, det vi ska göra är nog att kravla upp i Pappa Gud´s knä, och sätta oss där en stund, och försöka titta på våra medmänniskor som Han ser dem.
Såg en sådan underbar skylt en gång.
GUD SER ALLT!! Stod det med stora svarta bokstäver.
Och under, i liten smygstil stod det…”Men han skvallrar inte”
Och jag tror det är så.
Gud ser allt, ser alla små och stora mer eller mindre medvetna misstag vi gör.
Men han skvallrar inte.
Han dömer oss, ja, Men det är inget straff till allmän beskådan och pöbelns spott och spe.
Gud har inga löpsedlar
Och det är ett rättvist straff, för han känner oss, utan och innan.
Han vet vad vi gör, och varför vi gjorde det, och hur vi tänkte när vi gjorde det.
Vi är bara människor. Vi kommer fortsätta att bedöma och döma vår medmänniskor.
Allt för ofta alldeles för snabbt Allt för många gånger allt för felaktigt.
Det enda vi kan göra är att försöka se på världen, inte från vår egen horisont, som ibland är ganska kort, utan från Guds.
Att med jämna mellanrum, kravla upp i Guds knä. Ni vet, han som ser allt, men aldrig skvallrar.