Att handla på stormarknad…

Människan lever inte av Guds ord allena, och Julbasaren består inte enbart av saker importerade från Sverige.  Vissa saker, så som till exempel kaffemuggar, servetter etc köps här på plats i Wien.

Var alltså i går dags för mig att åka ut till det lokala grossistvaruhuset och inhandla alla för basaren nödvändiga ting. Som ni minns har jag varit där förut och bland annat letat efter Senap. Var därför mentalt förberedd, trodde jag.
Inköpslistan var ungefär fem meter lång. Bland annat stod där ”glöggmuggar, frigolit” Snurrar runt ett tag i detta köpcenter tills jag hittar där de ställt upp muggar. Pappmuggar, plastmuggar, små muggar, stora muggar, och där!!! Muggar i frigolit! Jaaa!!! I tre olika storlekar……neeej…Lusläser förtvivlat lappen. Har man noterat storleken? Ibland har den faktiskt betydelse!! Inte ett spår. Däremot faller min blick på antalet jag skall inhandla. 3000! Tre tusen!?

Ringer min vän J som vet allt som är värt att veta om basaren och som fått stränga order att stå stand by vid telefonen.
Jodå, det är 3000 muggar som skall inhandlas. Får också klara besked om storleken. Stänger telefonen och tittar på hyllan där det finns ungefär 500 muggar…
Min tyska är ju inte riktigt flytande (läs: lika flytande som en gråsten i Sargassohavet) men lyckas tillslut föra fram min önskan till personalen, som med något undrande blickar kommer med mina efterfrågade muggar. Dvs. de kommer med tre flyttlådestora kartonger. Förvisso lätta, frigolit muggar. Men ack så otympliga.
Manövrerar så min vagn med kartongerna på vidare genom den gigantiska affären. Nästa stopp, plastpåsar.
Denna gång är storleken angiven. 2 l. den storleken finns inte!
Ringer expert nr två, M. som glatt konstaterar att det går lika bra med 3 l. Passar också på att fråga vad som är skillnaden mellan plastgaffel och plastgaffel liten. Inhandlar därefter 250 av den ena och 500 av den andra.
Tillbaka till muggarna. Den här gången på jakt efter kaffe-dito. Min vän J, som nu svarar redan på första signalen, leder mig rätt och jag plockar tillslut ner 2000 muggar i den nu absolut överlastade vagnen.
Efter en dryg timme manövrerar jag med viss svårighet två fullastade vagnar genom affären och personalen kastar oroliga blickar på mig där jag muttrar över storlek på papptallrikar, servetters tjocklek och disktrasor. Då jag inte tror mig om att kunna manövrera fler än två vagnar åt gången tar jag time out och kör hem första lasset med inhandlade varor.
Några timmar senare är jag tillbaka för omgång nummer två och personalen börjar nu hälsa på mig. Ungefär som man hälsar på by-originalet. Ni vet, glatt, men på visst avstånd.

Även denna gång slutar det med att jag styr (nåja) två vagnar genom affären i min jakt på 270 ägg, hysteriska mängder, bröd, ost, smör, socker och andra för basaren nödvändiga tillbehör.
J och M står Stand by och förklarar med änglars tålamod när jag ringer och undrar vad som är skillnaden mellan butterstreiche och margarin.

Nu är allt inhandlat. Och skulle det fattas något, eller vara fel storlek, så är tipset att INTE berätta det för mig. I alla fall inte den närmaste veckan. 😉