En del verkar tro att det i kyrkans lokaler fortfarande hörs ljudet av gåspennor som raspar mot pergament. När de inser att det som hörs är knattrande tangentbord och plingande mobiltelefoner brukar förvåningen bli stor.
Som jag tidigare skrivit har jag till och med fått frågan: ”Får du Blogga? Du är ju Präst!”
Sedan drygt ett och ett halv år sedan finns Svenska kyrkan i Wien även på Twitter. Japp, du gissade rätt. Sammanfaller i tid med att undertecknad började sin tjänst här. 😉
I dag kom årets Twittercensus. Är en sammanställning av alla Svenskspråkiga Twitterkonton som finns. Så här skriver de om kriterierna:
Grafen visat de mest aktiva svenska twittrare. För att vara med på kartan måste alla följande krav vara uppfyllda:
-
Konton ska ha twittrat mer än 1 gång per dag i snitt
-
Twitterinläggen ska främst vara på svenska
-
Kontot får inte vara låst
-
Kontot måste vara registrerat innan februari 2014
Jodå, från och med i år finns även Svenska kyrkan Wien med. Efter lite sökande hittar jag en turkosblå punkt med vårt namn på.
Funderar lite när jag surfar runt på kartan och ser stora namn, kända namn, okända namn.
Spelar det någon roll? Varför twittrar jag egentligen? Varför anser jag att det är så pass viktigt att kyrkan syns även i den digitala världen att jag lägger ganska mycket tid varje dag på Facebook, blogg och Twitter?
Når jag ut, och i så fall med Vad till Vem?
Eller är mitt twittrande bara en ensam röst som ropar i en öken där ingen lyssnar?