Är hemma på en snabbvisit i Sverige. Sällskapsdrycken i svenska sammanhang i allmänhet och svenskkyrkliga sammanhang i synnerhet är Kaffe!
Tar alltså en kopp och förväntar mig samma fylliga, starka men avrundade smak jag nu efter snart två år i Wien vant mig vid. Låt mig kort säga att det var inte riktigt samma smaksensation som mötte mig den här gången.
Inga fylliga starka smaker. Snarare halvbeskt och vattnigt.
Nu kommer de kaffepuritaner som känner mig påpeka att jag ändå inte dricker riktigt kaffe då jag envisas med att ha mjölk i. Dessutom försvarliga mängder då favoritdrycken i kaffesammanhang är och förblir en välgjord Caffe Latte. Nu stod en dylik inte att finna på den plats där jag befann mig, utan det fick bli ”fulversionen” dvs Kaffe med en rejäl dos mjölk. Oavsett proportioner kaffe contra mjölk smakar det dock inte gott.
En försiktig fråga bland mina med-kaffedrickare avslöjar dock att övriga tycker att kaffet är både starkt och gott.
Börjar därför fundera: Är det verkligen kaffet det är fel på? Eller kan det vara som så att jag ändrat mina preferenser?
Kan snart två år i Caféernas stad, regelbundet exponerad för becksvart Espresso, fyllig Wiener Mélange eller skummig Cappuccino förändrat min syn på vad som är en god kopp kaffe?