Jag vet inte vilken amerikansk skådespelerska som sa det, men citatet sägs lyda: ”Här gick jag och väntade på min riddare i skinande rustning på sin vita springare som skulle rädda mig från draken – Och så kom han cyklande på en trehjuling.”
Våra förväntningar på vad som skall komma stämmer sällan överens med verkligheten och hur det blir.
Här hade det ockuperade judiska folket i Jerusalem gått och väntat på sin befriare, på Messias. Konungen som skulle komma och en gång för alla kasta av det Romerska oket. Frihet för det fångna, upprättelse för de förtryckta. Skaffa änkan rätt osv. Ryktet har gått och det viskas, nej ropas, att mannen Mannen är Jesus. Att det är Han som de har väntat på. Och så kommer han då äntligen, deras befriare, Messias, den smorde! …på en Åsna…..
Ingen vit springare och skinande rustning där inte.
Folket gör vad de kan, de är ju så uppfyllda, så längtansfyllda. De skär palmblad från träden, de brer ut mantlarna och ropar: Hosianna!! Hade dagens tidningar varit där hade man pratat om ”Folkfest” och att ”alla var där” Stämningen är på topp, trots åsnan och avsaknaden av skinande rustning och glittrande guld.
Vi som läst boken och sett filmen vet hur det går.
Samma folkmassa som nu står och ropar Hosianna kommer om några dagar vråla ut sitt Korsfäst. Lärjungarna som just nu går bakom och solar sig i glansen, kommer förskrämda fly och förneka allt samröre.
De väntade på en Konung på en vit springare.
De fick en Gudason på en enkel Åsna.
Vi alla har våra förväntningar på livet och på Gud. Vi förväntar oss liksom att Han skall finnas där för oss, som någon slags lyckobankomat, och besvara våra böner och tillfredsställa våra önskningar när vi ber om det. Jo jo, vi vet att man inte kan be om Mercedes Benz och att Gud inte är en liten marionett som gör som vi vill.
Ändå beter vi oss som att han vore det….
Vi blir besvikna när inte våra böner blir besvarade. Sårade, ja nästan arga när något går oss emot, trots att vi bönat och bett till Gud att det skulle gå som Vi ville.
Vi kan ibland inte förstå varför Gud gör så här mot oss, vi, som ju är så snälla, och ber så mycket och gör allting rätt.
Och så blänger vi på Gud, som inte gör som vi vill. Som inte lever upp till våra förväntningar.
Det är så enkelt att ropa Halleluja, när Kungen rider in, även när han gör det på en åsna. Det är så svårt att ens viska det, när långfredagens mörker drabbar våra liv Gud lever helt enkelt inte upp till våra förväntningar, och vi blir arga. Men Han gör inte som vi vill, för han vet bättre.
Vi som läst boken och sett filmen vet ju hur det slutar. Vet att Långfredagens panikartade mörker kommer att bytas ut mot påskdagens strålande ljus. Att det aldrig var meningen att Jesus skulle komma på en vit stridshingst och kasta ut Romarna, utan att han skulle möta oss, vanliga, i ögonhöjd, och slutligen besegra, inte romarna, utan Döden själv, för att kunna ge oss livet.
Nu, i efterhand, förstår vi.
Det handlar om förtröstan, om tillit. På samma sätt som lärjungarna visade när de gick i väg och hämtade åsnan. Tror nog de funderade lite. Vad skulle Jesus ha den till?? Men litade på och gjorde som han bad.
Att tro, handlar om att lita på.
Att tro handlar om att våga jubla på palmsöndagen, att orka gråta på långfredagen, och våga tro att påskdagen kommer.
Att tro handlar om att sluta spana efter riddaren i vit rustning, efter en Gud som tillfredsställer våra behov, och se att han kommer till dig, i all enkelhet, ridande på en åsna.
Comments 1
Jorden och människorna på den är i alla fall guds påhitt.
Att gud måste vara en andlig „varelse“ kan man föstå eftersom
han tydligen inte tänkt på att det börjar bli trångt „om saligheten“
om platsen och resurserna som vi människor slåss om.
Att fösa ihop människor på en liten planet,
där det ofta är för varmt eller för kallt, och man längtar
efter dom få vår och eftersommar-dagarna är beskedligt
och lite snål när man tänker på dom oändliga vidderna i universum.
En liten, ca 2 km tjock atmosfär är tilltänkt skapelsen
av människosläktet. Hmm . . . inte mer?
En liten skör såpblåsa.
Gud har skapat oss som vi är . . . så nu är vi så!
Är det inte bra som vi är? – passar det inte Herrn?
– kom inte hela tiden och säg hur vi ska förhålla oss –
att vi inte ska ta av det som bjuds, det varar ändå inte länge.
ok dina 10 bud kan man ju hålla sig till, det går någorlunda-
men allt det andra . . .
Klara av sjukdommar, hat och våld – och sen behöva
tacka för det ändå . . .
Du är världens största arbetsgivare i o m det att du
uppfunnit 100.000-tals olika sjukdommar.
Alla läkare, alla som jobbar i sjukvårdsbranschen vore
ju arbetslösa, inga sjukhus skulle behöva byggas, hela
stackars Pharmaindustrin skulle kunna slå igen.
Nä, tack gode gud för sjukdommar!
Du lägger döden med i vaggan av varje barn.
från fösta sekund kan vi drabbas av sjukdom,
så att det ska ta kål på oss förr eller senare.
Man kan känna sig lite utnyttjad av dig för din „show“
– för ett mål som vi inte ens kan föstå.
Bli kastat in i en värld utan att bli tillfrågad,
sen bli konfronterad med en massa problem,
vara fångad i en kropp som inte är perfekt,
men med upplagor för livet med oklart mål,
men samtidigt som man ska tro på dig, Gud!?
Vad eller vem tror DU på? – Gud.
Tror du på dig själv? – ganska självsäker må du ju vara.
Eller du vet ju att du finns – på så vis slipper du att tro.
En fördel som du gett dig själv
til skillnad till oss, som inte vet, men ska tro
fast vi vet mycket mindre än du.
Om du bara hade gett oss hälften av det som du vet,
så skulle det inte bli något tjafs – vi skulle förstå
och slippa slå ihjäl varandra i kampen om vad som helst på jorden.
Att skapa en värld, där man ska låta bli det mesta
är en djärv idee, lite djävulsk kan man tycka kanske.
Att skapa djur som jagar och äter upp varandra, osmaklig.
Att skapa människor till sist som blir beroende av varandra,
så att det blir slagsmål och bråk;
men som också känner sympati och kärlek för varandra i bästa fall
och ingår bindningar som ska ha ett slut för att skiljas i döden.
Att skapa liv med utgångsdatum – för vi ska få evigt liv senare,
minskar ju på något sätt respekten för livet här på jorden.
– det är ju bara „testversionen“ och ont i ryggen har jag med,
inget att ha för evigt – nää förvisso.
Livet på jorden är för många ett helvete,- bara så att du vet,
så att döden blir ett eftertraktat mål, en befrielse.
– komma vad som komma vill,
– allt annat är bättre än att vara kvar och lida på jorden.
Du kanske har skapat jorden som ett helvete –
för att man ska längta efter himmelriket och paradiset.
Det är lite som sparven i handen och duvan på taket.
Livet här på jorden är sparven som vi har.
duvan – himmelriket och det eviga livet, duvan
som ingen vet om vi kan få.
Ty dina „upplagor“ är ganksa svåra att följa med detta utgångsläge,
– och svåra att förstå. Du har ju skapat oss så att vi inte kan förstå
vad du menar egentligen.
Ska man till sist också bli hånad för att man förväntar sig något
av livet? – av det vi har att göra med dagligen?
Vi är skapta till att förvänta oss något.
Vi har fått en vilja för att vilja något.
Vi blev skapta till att leva ett „mänskligt liv“ – med alla fel.
Vi har fått ett liv för att dö och leva ett evigt liv.
– Hoppsan – vad var det?
evigt liv – det låter inte så dummt i en stackars människas öron!
Är det kanske så att vi ska se till att leva fortare,
snabbare för att få det överstökat, stressa mera helt enkelt,
gå i väggen tidigare, hjärtinfarkt med 25 istället för 40+
Men det är ju det vi gör – vi förstör världen så gott vi kan,
vi förbrukar den med all kraft, medvetet eller ej – köp och släng.
Förbrukar världen så fort och effektivt vi bara förmår.
Men ta exempel på skapelsens natur – vår sol t.ex. –
där bränns tiotusentals milliarder ton
„bränsle“ varje sekund – inte är väl det sparsamt . . .
– ok Gud, vi gör vad vi kan, kan vi enas om det,
och du städar tills vi kommer?
en jordbo
– ska vara lite lik dig har jag hört
ps.: jag tror på dig, Gud!
men nåde dig, om „himmelriket“ inte är så bra
som jag föreställer mig det! 😉