Älskar att dansa!
OK, kan väl inte säga att jag gör det direkt vackert. Även om rytmkänslan finns där, så överensstämmer den sällan med rytmen i musiken som spelas. Den totala avsaknaden av kondition gör också att jag efter en minuts sköna mooves är röd som en tomat i ansiktet och flåsar som en blåsbälg. Har dock tack och lov numera uppnått den ålder när jag inte längre bryr mig om hur det ser ut, utan bara njuter av att få röra på mig till musik.
Blev därför överlycklig när jag hörde om LunchBeat. En idé som går ut på att man under lunchen helt enkelt har ett litet disco där man kan få stuffa loss. Lite kul faktiskt att det är en Svensk idé som nu sprider sig över världen.
För något år sedan stötte jag på fenomenet i Sundsvall. Var självklart tvungen att ta mig dit! Vet inte om det vara min fantastiska avsaknad av talang eller journalistens total chock att se en präst på dansgolvet, men gissa vilken bild som var på förstasidan i tidningen dagen efter? 😉
Nu är det dags för Lunchbeat här i Wien. Jag är redo och har markerat 6 maj kl 12-13 i almanackan. Frågan är: Är Wien redo för en dansande mig? 😉 🙂