Integritet, bilder och barn

Vad är egentligen privat och vad är offentligt?
En fråga jag ofta funderar på när jag surfar runt på Facebook, Instagram och andra så kallade sociala medier. Framförallt när jag ser alla bilder som föräldrar lägger ut på sina barn.
Jo, jag vet, ens barn är det finaste som finns och ingen annan unge ser så förbålt söt ut när hon sover som just min. Frågan är om jag skall lägga ut bilden på henne sovandes på Facebook? Eller bilden när hon frossar på sommarens första glass, eller skriva om när hon tappar sin första tand, eller lärt sig cykla eller skrapar sina knän när cykeln trillar…

Många föräldrar försvarar sig med att ”Hubertus älskar att läsa om sig själv på internet” och ”Dagens barn är så vana”
Och jag tänker: Kan Hubertus verkligen överblicka vad det innebär att få sin bild publicerad på nätet? Många vuxna har svårt att greppa, hur ska vi då kunna förutsätta att ett barn kan?
Vi vänder på det hela. Vi låter Hubertus lägga ut bilder på Mamma och Pappa när de sover med bildtexten ”Verkar varit en lång dag på jobbet” eller när Mamma och Pappa tar första glaset vin i trädgården, eller skriva om när de får sina första rynkor, eller tappar körkortet eller bråkar med grannen  eller….
Nej.Känns inte bra.  De flesta av oss vill försöka upprätthålla någon slags kontroll över vad som publiceras om oss på nätet. Vilka bilder som läggs ut. Vad som skrivs.  Vill ju liksom inte att chefen skall kunna googla fram en bild på oss där vi ligger utslagna i soffan efter en lång dag.
Kallas med ett ord: Integritet.
Och här känns det som att många föräldrar gör en tankevurpa. De tänker inte på att Allt du publicerar på internet är offentligt, oavsett om du lägger det bakom lösenord eller på en privat sida etc.
Och att Allt du lägger på internet finns kvar!
Den där ”gulliga” bilden på Hubertus när han sover utslagen i soffan med blöjrumpan i vädret efter en hel dags lek, den kommer ligga kvar där på nätet om femton år, när Hubertus är en ung man som försöker söka jobb någonstans.
Redan i dag Googlar arbetsgivare de arbetssökande. Om femton år när Hubertus skall försöka bilda sig ett liv och få ett jobb, kommer den där bilden med honom i soffan fortfarande ligga ute på nätet. Kommer troligen dyka upp i chefens snabba scanning.
Då och där, i besöksstolen, på intervjun, önskar nog Hubertus att hans föräldrar inte publicerat den där bilden, utan låtit honom behålla ett uns av värdighet och integritet.

Här några andra bloggar om samma ämne, både för och emot.

Våra barn är försökskaniner

Bloggen är ett härligt dokument av barndomen

Om att blogga om sina barn