En intressant bieffekt av att leva i ett katolskt land är en massa ”nya” helgdagar. Ja, alltså, helgdagarna som sådana har ju funnits ganska länge, men för en Lutheran som undertecknad är de då nya.
I dag till exempel, den 15 augusti, är det en röd dag i almanackan. Allt är stängt, och i (de katolska) kyrkorna avlöser mässorna varandra. Anledning? Vi firar Jungfru Maria Himmelsfärd.
Är faktiskt en tradition som kan spåras tillbaka till strax före 500-talet. Tanken var/är att Maria, så som varandes mor till Jesus, blev direkt vid sin död upptagen till himmelen med kropp och själ och befinner sig nu i omedelbar närhet av sin son och kan därmed föra vår talan inför honom. I analogi med tanken att en son snarare lyssnar till sin mamma än till någon annan. Även om som i det här fallet, sonen är Gud själv.
Nu står det inget om detta i Bibeln, varför den Protestantiska kyrkan har släppt den här traditionen. Dock, i den katolska traditionen lever den kvar väldigt starkt. Som tidigare nämnts är Maria helgonet framför andra och platser ägnade till hennes ära otaliga. För att inte tala om alla bilder, amuletter, smycken etc man kan hitta.
Lite kuriosa.
Under medeltiden (när vi fortfarande var katoliker) var 15 augusti, Marie Himmelsfärds dag, även dåvarande Sveriges nationaldag.
Jungfru Maria Himmelsfärd.
Måste erkänna, gillar leendet. 😉