Idag är det dagen efter. Dagen efter valet, det stora, hemma i Sverige.
Vi vaknar upp till eftertankens kranka blekhet med en dov dunkande demokratisk baksmälla.
Och när vi sitter där och kisande tittar på bilderna från kvällen kommer, ångesten.
Vad har vi gjort?
Vad har vi gjort?
Var det verkligen vi som lät bli att ta debatten? Som istället för att sätta ljuset på och be dem förklara och förtydliga, ignorerade och tystade? Var det vi som, när vanliga människor ville tala om frågor som brände, lade munkavle på dem med hårda stämplar om ”Rasism”? Var det vi som genom att osynliggöra, utestänga och ibland rent av mobba, skapade ett monster som klädd i offerkappa fick styra debatten efter sin egen agenda. Som slapp ställas till svar för de Riktiga, Viktiga frågorna: budget, infrastruktur, miljö, ja det som kallas politik. Utan istället tilläts detta parti att likt papegojor upprepa de enkla lösningarna. De där som låter så bra en sen kväll i valdebattens skumma ljus, men i det skarpa ljuset dagen efter tappat sin konstgjorda glans och framträder i all sin torftighet.
Så sitter vi då här, Dagen efter. Och lovar oss själva: Aldrig Mer!
Gårdagen kan vi inte göra ogjord. Men vi har lärt oss vår läxa!
Vi kommer att ta debatten! Vi kommer våga diskutera! Våga lyssna! Även de gånger åsikterna är tvärt emot allt det vi tror på. För det är bara när trollen kommer ut i ljuset som de spricker. Det är bara när vi vågar lyssna på de andras frågor som vi kan ge dem våra svar. Det är först när vi verkligen ser varandra, som vi tillsammans kan skapa en bättre värld.
Vi kommer att ta debatten! Vi kommer våga diskutera! Våga lyssna! Även de gånger åsikterna är tvärt emot allt det vi tror på. För det är bara när trollen kommer ut i ljuset som de spricker. Det är bara när vi vågar lyssna på de andras frågor som vi kan ge dem våra svar. Det är först när vi verkligen ser varandra, som vi tillsammans kan skapa en bättre värld.
Comments 3
Tänkvärd kolumn – speciellt för en som inte utnyttjade Ambassadens begränsade öppettider…Om fyra år kommer baksmällan när vi svenskar upptäcker att trots debatt, genomskinliga argument och ett antal skandaler och avgångar i det nya partiet, ändå folk attraheras av ett enkelt en-fråge-parti. Det har visat sin i Nederländerna, Frankrike, Belgien, Ungern och Österrike. Enda hoppet är att partiledningen är tillräckligt klantig, eller att lagstiftningen definierar spelreglerna. En Hitlerhälsning möts t ex inte längre med diskussion, som på 30-talet, eftersom vi har lärt oss vad det betyder. Jag tror inte det är inskränkning i demokratin, snarare skyddande av den.
Ja, se hur det har gått i Österrike. Extremhögern har tagits in i värmen och den politiska diskursen har definitivt påverkats. Dessvärre inte i positiv riktning. I stället diskuterar man t ex invandring och kriminalitet som om det vore samma sak. Man har låtit rasismen bli ett vardagsfenomen och detta har pågått så länge attbara de mest aktiva orkar protestera. Är det så ni vill ha det i Sverige?
Author
För mig hamnar detta absolut i kategorin ”svåra frågor”
Jag vill ha ett öppet och tolerant samhälle där det är självklart att behandla alla lika. Jag skäms över att dylika partier och åsikter fått så mycket utrymme i Sverige.
Men jag vet inte vad som är bästa sättet att hindra. Det känns som att Sveriges försök att tiga ihjäl problemet. Att mota bort med näst intill våldsamma metoder har inte fungerat.
Då kanske det är dags att testa en annan vinkel. Att ta diskussionen. Men detta får aldrig innebära att dylika åsikter blir ”rumsrena” Tvärtom! Nu är den ännu viktigare att stå upp för medmänsklighet och allas lika värde.