Idag är det dagen efter. Dagen efter valet, det stora, hemma i Sverige.
Vi vaknar upp till eftertankens kranka blekhet med en dov dunkande demokratisk baksmälla.
Och när vi sitter där och kisande tittar på bilderna från kvällen kommer, ångesten.
Vad har vi gjort?
Vad har vi gjort?
Var det verkligen vi som lät bli att ta debatten? Som istället för att sätta ljuset på och be dem förklara och förtydliga, ignorerade och tystade? Var det vi som, när vanliga människor ville tala om frågor som brände, lade munkavle på dem med hårda stämplar om ”Rasism”? Var det vi som genom att osynliggöra, utestänga och ibland rent av mobba, skapade ett monster som klädd i offerkappa fick styra debatten efter sin egen agenda. Som slapp ställas till svar för de Riktiga, Viktiga frågorna: budget, infrastruktur, miljö, ja det som kallas politik. Utan istället tilläts detta parti att likt papegojor upprepa de enkla lösningarna. De där som låter så bra en sen kväll i valdebattens skumma ljus, men i det skarpa ljuset dagen efter tappat sin konstgjorda glans och framträder i all sin torftighet.
Så sitter vi då här, Dagen efter. Och lovar oss själva: Aldrig Mer!
Gårdagen kan vi inte göra ogjord. Men vi har lärt oss vår läxa!
Vi kommer att ta debatten! Vi kommer våga diskutera! Våga lyssna! Även de gånger åsikterna är tvärt emot allt det vi tror på. För det är bara när trollen kommer ut i ljuset som de spricker. Det är bara när vi vågar lyssna på de andras frågor som vi kan ge dem våra svar. Det är först när vi verkligen ser varandra, som vi tillsammans kan skapa en bättre värld.
Vi kommer att ta debatten! Vi kommer våga diskutera! Våga lyssna! Även de gånger åsikterna är tvärt emot allt det vi tror på. För det är bara när trollen kommer ut i ljuset som de spricker. Det är bara när vi vågar lyssna på de andras frågor som vi kan ge dem våra svar. Det är först när vi verkligen ser varandra, som vi tillsammans kan skapa en bättre värld.