De senaste dagarna har jag genomgått en ofrivillig diet. Lyckades nämligen att bita av en tand. Har därför nu några dagar gått omkring i livet med en egen modell av Lumelunda-grottorna.
Tydligen är några av kroppens känsligaste nerver placerade i våra tänder. Min lilla bit-malör har blottlagt några av dessa nerver. Nerver som varje gång de kommit i närheten av ting så som mat, dryck eller luft protesterat å det livligaste och skickat tydliga smärtsignaler till hjärnan. Födointaget har därför de senaste dagarna varit ytterst begränsat och skett på bara ena sidan av munnen. Har kort sagt sett ut som en av Picassos målningar och mellan sammanbitna tänder (de jag har kvar) muttrat ord som en kvinna i min ställning absolut inte bör yttra högt.
Ord som jag nu dock uppenbarligen snabbt bör lära mig på tyska är ”Tandläkare”, ”trasig”, ”ont” och ”Japp, jag tar allt smärtstillande ni har.”