Det var ju det här med den avbrutna tanden
Goda, tysktalande, vänner förbarmade sig över mitt erbarmliga tillstånd, och ringde och beställde tid hos en tandläkare.
Med en lapp med adressen i handen och försäkran om att det är en tandläkare och inte en sadist jag har tid hos gav jag mig iväg.
Hittade tillslut fram till rätt hus. En byggnad som såg ut som allt för många hus här i Wien, dvs ”bedagad charm” eller ”slitet ruckel” beroende på om man vill beskriva det poetiskt eller krasst.
Lyckades dock ta mig in genom den gistna porten in i en mörk trappuppgång. Trasig lampa. En vaktmästare får dock syn på mig och säger något som jag tolkar som att det bara är att fortsätta, och en trappa upp hittar jag mycket riktigt både belysning och en tandläkarmottagning.
Den lilla sköterskan som möter mig smattrar fram något på tyska när jag presenterar mig. Viss förvirring uppstår, men tillslut lyckas vi reda ut vem jag är, varför jag är där och att jag skall fylla i några blanketter (nähä?) Efter att formalia blivit avklarad blir jag, eller rättare sagt mina tänder, noggrant fotograferade medelst röntgenapparat.
Därefter vidtar en dryg timmes väntan på obekväma soffor i ett väntrum som ståtar med sönderbläddrade tidningar och en liten lekhörna i ena hörnet. Vissa saker är sig likt tandläkarmottagningar världen över.
Tillslut ropar dock den lilla sköterskan upp ”Frau Scharffenberg” och jag får komma in i mottagningsrummet. Här vidtar en ny väntan. Fast den här gången bekvämt tillbakalutad i en ovanligt komfortabel tandläkarstol. Med jämna mellanrum passerar en sköterska, mumlande något om att ”doktorn kommer snart”
Strax innan jag faller i Morfeus armar (väldigt bekväm stol) uppenbarar sig tillslut nämnde doktor. Han konstaterar snabbt vad som är problemet och kollar för säkerhets skull igenom även övriga tänder. Smattrar fram något till sköterskan och förklarar för mig att jag har början till ett hål till i en annan tand.(?)
Därefter vidtar en dryg timmes väntan på obekväma soffor i ett väntrum som ståtar med sönderbläddrade tidningar och en liten lekhörna i ena hörnet. Vissa saker är sig likt tandläkarmottagningar världen över.
Tillslut ropar dock den lilla sköterskan upp ”Frau Scharffenberg” och jag får komma in i mottagningsrummet. Här vidtar en ny väntan. Fast den här gången bekvämt tillbakalutad i en ovanligt komfortabel tandläkarstol. Med jämna mellanrum passerar en sköterska, mumlande något om att ”doktorn kommer snart”
Strax innan jag faller i Morfeus armar (väldigt bekväm stol) uppenbarar sig tillslut nämnde doktor. Han konstaterar snabbt vad som är problemet och kollar för säkerhets skull igenom även övriga tänder. Smattrar fram något till sköterskan och förklarar för mig att jag har början till ett hål till i en annan tand.(?)
Innan vi hinner reda ut begreppen mera tar han fram diverse olika instrument, de två sköterskorna räcker fram resterande arsenal och en halvtimme senare stapplar jag ut från mottagningen med två (2) nylagade tänder! Sista jag hör innan jag går är att jag inte får äta något på en timme och att jag skall tillbaka på kontroll om 6 månader, eller var det tvärtom?? 😉