OK, erkännes, det där med frukost och tidiga mornar är inte riktigt min grej. Såvida det inte är hotellfrukost då.
Sådan vankades inte denna dag, utan det var i hemmets lugna vrå som jag tvingade min trötta lekamen genom morgondusch och sedan ner till frukostbordet.
På menyn stod det hemmakokt risgrynsgröt. Bara att värma. Något även en sömndrucken, morgontrött kvinna i sina bästa år klarar av utan större problem. Tycker dock att gröten smakar lite annorlunda en vanligt. Lite mer sting. Något som inte skall finnas i en len, mild risgrynsgröt.
När jag så fokuserar på den kanelbeströdda ytan tycker jag mig ana att det är lite blek. En närmare okulärbesiktning avslöjar att jag lyckats förväxla kanelburken med den fylld med finmalen vitpeppar.
Nåja, vaknade i alla fall. 😉