Sitter på tåget på väg till Budapest. Har ingen reserverad plats, utan satt mig där det verkar vara ledigt.
Strax efter gränsen till Ungern kliver det på en liten bastant dam.
Vi kan väl kort sammanfatta det med att hon pratade vare sig Engelska eller Tyska.
Men vi förstår varandra utmärkt ändå. Jag sitter tydligen på den plats som hon har reserverat. Men det visar sig att hon hellre vill sitta på andra sidan, så jag kan lugnt sitta kvar, såvida det inte kommer någon och kräver den plats hon satt sig på, för då måste jag flytta på mig.
I ömsesidigt samförstånd fortsätter vi så vår tågresa. Och jag har än en gång fått en påminnelse om att när viljan finns, kommer förståelsen ofta på köpet.
En lärdom att bära med sig även till andra delar av livet och inte bara i kupén på ett tåg till Budapest.