De senaste dygnen, i svallvågorna efter attentatet mot Charlie Hedbo ser man flera diskussioner om Muslimer. Röster höjs och de muslimska organisationer som inte omedelbart och övertydligt tar avstånd från terrordådet anklagas för att vara sympatisörer och implicit understödja det som hänt. Kravet på offentlig avbön riktas mot allt och alla som på minsta sätt förknippas med Islam.
Sätt ett vapen i handen på en vit man som dödar 77 personer i Norge, och vi pratar om den ensamme gärningsmannens psyke, hur det kunde gå snett.
Sätt ett vapen i handen på en svart man som dödar två poliser i New York, och vi diskuterar hans hudfärg och publicerar statistisk om hur svarta är överrepresenterade i fängelset.
Sätt vapen i händerna på tre islamister som begår ett avskyvärt dåd och dödar 12 journalister i Paris, och vi pratar om deras religion.
Attacken var inte Islam mot Väst
Comments 2
Leve satiren.
En invändning dock. Det handlar visst om religion. Är den religiösa övertygelsen av den fanatiska sorten kan den, dessvärre, ta sig uttryck i just våldshandlingar. Att vara så där lagom religiös är en konst. Har alltid varit. Inom alla religioner.
Author
Jag tycker man gör det för enkelt för sig genom att begränsa fanatism till religion. Hur många mord och våldshandlingar har inte begåtts i diverse politiska åsikters namn? Eller för den delen inom det som kan definieras som fritidsintresse. Jag tänker på de tragiska mord (är tyvärr flera) när en fotbolls-suporter blir misshandlad till döds bara för att han har ”fel” lagtröja.
Fanatism är alltid farligt, oavsett i vilken form det uppträder.
Att vara så där ”lagom religiös” är en konst , jo. absolut. Förstår vad du menar.
Eller också kan man uttrycka det som så. Det är en konst tydligen att hysa respekt för varandra, oavsett politisk eller religiös åsikt.