Laddsladden till min lilla telefon har levt ett hårt liv. Ständigt på resande fot i handväskan, redo att biträda när det behövs energipåfyllning i min lilla äppelskrutt har den måhända åldrats i förtid. Den senaste tiden har den, om inte gått upp i limningen, i alla fall fransat sig lite. När telefonen behövt laddas har det handlat om noggrann applicering med milimeterprecision för att fungera. Glappkontakt är ordet för dagen. Gick därför till därtill lämplig butik för att byta ut den gamla slitna mot em ny fräsch. För säkerhets skull hade jag med mig det gamla exemplaret. Enklare att visa upp än att försöka förklara. När expediten fick syn på den välanvända sladden blev han eld och lågor och brast ut i en ström av frågande ord. Lite språkförbistringsproblem senare förstod jag vad han menade. Kunde han få behålla den gamla sladden? För att visa andra kunder hur sladden är uppbyggd och hur känslig den egentligen är? Jag försökte förklara att den faktiskt fortfarande fungerade, så egentligen är den väl inte så känslig??? Men tror inte han riktigt förstod, eller om han inte trodde mig på grund av hur den såg ut. I vilket fall som helst så finns nu min gamla trotjänare som avskräckande exempel i en affär i Wien . Och jo, jag fick med mig en ny fräsch sladd från butiken. Får se hur länge den överlever… 😉
Inte så farligt tycker jag…
…den fungerar ju fortfarande…nästan