Jag har blåa ögon. Några av mina vänner har bruna ögon, och några andra har gnistrande gröna.
För mig spelar det ingen roll vilken färg vi har på ögonen. Är liksom inte det som avgör hur bra vi är på att spela, sjunga, köra bil, ta hand om barn eller fatta beslut.
Ingen av oss försöker förneka färgen vi har på våra ögon. Inte heller försöker vi ändra på dem. Eller jo, Jean har ibland färgade kontaktlinser, men kvittar ju, för Jean är ju ändå Jean oavsett färg på ögonen. För det är ju inte färgen på ögonen som bestämmer ens personlighet och hur en är. Eller hur?
Jag är kvinna. Några av mina vänner är män och några andra är någonstans mitt emellan och både ock.
För mig spelar det ingen roll vilket kön vi har. Är liksom inte det som avgör hur bra vi är på att spela, sjunga, köra bil, ta hand om barn eller fatta beslut.
Ingen av oss försöker förneka det kön vi har. Inte heller försöker vi ändra på det. Eller jo, Kim klär sig ibland i andra kläder, men det kvittar ju, för Kim är ju ändå Kim oavsett klädsel. För det är ju inte klädseln eller könet som bestämmer ens personlighet och hur en är. Eller hur?
Idag är det internationella kvinnodagen.
Mycket kan sägas om denna, och jag måste erkänna att jag ibland funderat över om den verkligen behövs. Är vi inte jämställda nu? Feminister? Är inte det bara sådana där bittra människor som i grunden hatar män och vill ta över makten?
När Colleen McCullough, författarinnan till bland annat ”Törnfåglarna” och andra böcker som sålts i miljontals exemplar, filmats otaliga gånger och gjort henne berömd i hela världen. När hon dör kan man i tidningen läsa följande: “Plain of feature and certainly overweight, she was, nevertheless, a woman of wit and warmth.”
Behöver jag påpeka att när manliga författare avlider så skriver tidningarna om deras livsgärning, inte om deras utseende.
I tips till bröllopsfotografer får man bland annat läsa om hur man skall ”gömma” lite större kvinnor bakom ett träd för att de skall se smalare ut. Ta bilder på dem uppifrån och se till att ljuset faller ”rätt” för att framhäva former. Männen däremot skall fotograferas nerifrån för att se större och manligare ut.
I Sverige i dag är löneskillnaden mellan kvinnor och män 13,4 procent.
OK? Inte så farligt? Spelar inte så stor roll? Jag hakar upp mig på smådetajer? Nja, två exempel till.
”I genomsnitt 20 kvinnor misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. ” (Roks)
Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år världen över. (UNICEF)
Tyvärr gör vi fortfarande allt för stor skillnad på människor baserat på deras kön. Både i det lilla, vardagliga, och i det stora. Steget kanske kan tyckas långt mellan fotografering av brudpar och könsstympning i Afrika. Jag vill hävda att det handlar om attityder, om strukturer, om tankesätt som hör i hop. Så länge vi gör skillnad på människor baserat på vilket kön de har, så länge kommer flickor riskera att stympas, både kroppsligt och själsligt.
Jo, den här dagen behövs!
Internationella kvinnodagen handlar inte om att hylla kvinnor. Den handlar om att ge även kvinnor, över hela världen, grundläggande mänskliga rättigheter.
Den handlar om att skapa ett jämlikt, rättvist samhälle för alla, oavsett kön.