Nu är den officiellt här! Turistsäsongen!!
Gatorna i innerstaden är överfulla av mer eller mindre förvirrade turister som med kartan i högsta hugg försöker förstå hur de skall gå för att ta sig från Stephansdom till Hofburg. Köerna till museerna ringlar långa och på caféernas uteserveringar är det fullt. Själv försöker jag göra mitt bästa för att undvika de centrala delarna av stan. Om så bara för att man inte kan ta sig fram på grund av alla grupper som ledda av en entusiastisk guide med paraplyt i högsta hugg, pekar ut och berättar samtidigt som det fotograferas och någon kanske till och med lyssnar.
En lite märklig sak har dock hänt detta år. I ren tanklöshet har jag ett flertal gånger, vanans makt trogen, tagit mig in till stan och insett försent att det är helt fel tid på året för dylika övningar. Så går jag där, muttrande på mig själv och försöker ta mig därifrån så snabbt som möjligt. Men jag blir stoppad!
Inte som förr om åren, utav biljettförsäljare utklädda till Mozart. Nej, denna gång är det turister med kamera på magen och kartan i nypan som på stapplande tyska frågar om jag möjligtvis kan engelska och kan peka ut vägen till ditt eller datt för dem?!
Funderar: När gick jag från att se ut som en turist bland andra till att uppfattas som en ur lokalbefolkningen?? 🙂