Har ju en viss faiblesse för skor. Speciellt då sådana med en lite högre klack.
Till och från kliver jag dock ner från mina 10-cm klackar och har lite mer markkontakt. Mer så att säga terränggående skor typ platta ballerina eller som senaste gången, ett par tennisskor. (Ja, jag äger faktiskt ett par dylika!) Men som så ofta förr får jag en smärtsam påminnelse om att jag inte kan gå i sådana skor. Jag är helt enkelt förutbestämd till att gå i högklackat!
Gick helt lugnt gatan fram, i mina fotriktiga, platta tennisskor. Förnuftiga, om än inte så snygga. Och vad händer? Jo, jag snubblar! Och vrickar foten!
Lördagskvällen tillbringades därför med lindad, ond, fot, i högläge. Allt för att jag gick i dessa platta skor.
För hur otroligt det än kan låta. De gånger jag vrickat eller stukat mina stackars fötter har jag, 100% av gångerna, varit antingen barfota, eller haft platta, så kallade förnuftiga, skor. Under alla de mil jag sett ner på världen från min med hjälp av klackar upphöjda position, har det aldrig hänt! Inte minsta lilla stukade tå. (Måhända skoskav, blåsor, och etc. Men inga stukade vrister.)
Är bara att inse: Jag skall ha klack, gärna hög, när jag lägger världen under mina fötter. 😉