Idag är första dagen på resten av ditt liv!
Är ju förvisso rätt, då varje dag rent tekniskt är första dagen på resten av vårt liv. Men är ett uttryck som oftast används så där lite hurtigt när man gör en avgörande livsförändring. Köper det där kortet på gymet, börjar träna, testa den nya dieten. Ja ni vet. Är då man sätter upp den där lappen på kylskåpet. Uppfodrande sitter den där och säger: I dag är första dagen på resten av ditt liv! Något nytt börjar i dag. Något stort. Något som förändrar. Ja, man kan nästan säga att man blir född på nytt. Börjar ett nytt liv!
I dag är söndagens tema: ”Vårt dop” Jag minns inte mitt eget dop. Faktum är att jag inte ens vet var och när jag döptes. Men spelar ingen större roll. För Gud vet, och Gud minns. Men vad betyder egentligen dopet? I dopet dör vi med Kristus och uppstår med honom. Glasklart, eller hur? Eller inte…
Vi backar bandet lite till i påskas. När Jesus dör på korset tar han på sig alla våra synder. Det är egentligen vi som gjort fel, som syndat. Men Jesus tar på sig skulden och tar på sig det straff som egentligen är vårt. Genom dopet får vi del i denna nåd. Dopet, vårt dop, skriver in oss i det avtalet med Gud. Att Gud inte straffar oss för de fel vi begått och begår, utan det faller i stället på Kristus.
OK, jag vet att detta är lite utöver det vanliga. Men när vi döps, så är det början på vårt nya liv. Vår gamla människa dör med Kristus. Alla misstag vi gjort, alla fel vi har begått. Borta. Döda. Jo, spåren och erfarenheterna finns där forfarande. Men i och med dopet kan vi sätta upp lappen på vår mentala kylskåpsdörr: ”I dag är första dagen på resten av ditt liv” Vårt gamla jag dör, och vi föds på nytt i Kristus.
Men, nu var det ju som sagt var ett tag sedan jag döptes. Mitt ”nya liv” har så att säga hållit på ett tag. Och nja, har väl inte gått så bra alla gånger. Kan jag då inte döpas på nytt och tvätta bort allt det gamla?
Nej, dopet sker bara en gång, och det räcker.
Men i dopet har jag blivit ett Guds barn. Där får jag del av Guds nåd. Att Kristus dog på korset för mina synders skull. Därför kan jag, när jag vet och förstår att jag gjort något fel vända mig till Gud och få hjälp att göra rätt. Att få förlåtelse. Och förståelse. Jag lever med Kristus, jag dör med Kristus och jag uppstår med Kristus. Varje dag, får jag leva i mitt dop. Får jag vila i att Gud kallat mig att vara hans barn. Får jag se hälsningen från Gud: Detta är första dagen på resten av ditt liv.
Men hur håller detta resonemang då när den som döps bara är några månader gammal? När ett barn föds, så blir den lilla nya människan del i en familj. Får del av allt det som den familjen har tillgång till. Har familjen en bil, får även det lilla barnet del i den bilen. Kan inte köra själv, men får åka med. När vi döps som små barn, så blir vi medlemmar i Guds familj. Får del i allt vad det innebär. Redan innan vi förstår. Innan vi kan ”köra själva” så får vi åka med.
Det lilla barnet växer så småningom upp och blir vuxet. Även om det i föräldrarnas ögon alltid kommer att vara ett barn. På vägen kommer mycket att ske, misstag begås, gräl, bråk, men också skratt och glädje. Men barnet kommer alltid vara en del av familjen.
Vi är genom dopet Guds barn, födda i vatten och ande. Vi kommer alltid att tillhöra Gud. Precis som barn kan vi alltid vända oss till Gud och be om förlåtelse, och få förståelse.
Därför kan vi säga: Med Guds hjälp, detta är första dagen på resten av mitt liv!
Amen