Med anledning av flyktingtragedin på A4 strax utanför Wien i augusti blev jag ombedd att skriva ett inlägg på bloggen för Svenska kyrkans internationella arbete. Här är blogginlägget i sin helhet.
”71 människor, 59 män, 8 kvinnor och 4 barn, flyr från krig och svält.
De är desperata. Så desperata så att även om de anar att det inte kommer gå bra, även om det är trångt och snart kommer att bli olidligt varmt, så kliver de in i den lilla lastbilens kylutrymme. Medan bilen rullar mot det förlovade landet och ett liv i frihet tar syret sakta slut och de dör, en efter en. På väg mot ett liv, utan svält, krig och förföljelse, kvävs de sakta till döds, i lastutrymmet till en kylbil.
Vi vet inte varför. Men fyra mil ifrån Wien överger chauffören lastbilen vid vägkanten. Låst. Igenbommad. Deras väg till friheten, till ett bättre liv, slutar i en kvalfylld död, instängda som boskap i lastutrymmet på en bil.Det finns egentligen inga ord för denna ofattbara tragedi.
Människosmugglarnas cyniska profithunger är inget annat än ren ondska i sin vidrigaste form. Föraktet för människoliv. Avsaknaden av empati. Den totala kränkningen av allt vad som kan kallas människovärdighet.
Världens största flyktingkatastrof i modern tid sker på tröskeln till våra hem. Fyra mil ifrån den stad som år efter år utses till världens bästa stad att leva i, dör människor på flykt.
Det har skett förut i detta land, att människor tvingats in i lastutrymmena på bilar och i tågvagnar, och där mött döden. Och vi säger alla: ”Aldrig mer!”
Ändå låter vi det ske!
Mitt framför världens ögon drivs människor på flykt, för sin tro, för sin etnicitets skull. På grund av inbördeskrig och oroligheter som får fortsätta år efter år, medan resten av världen bara tittar på.
Europa reser på sina håll bokstavligt talat stängsel mot omvärlden och försöker med hjälp av taggtråd stänga folk ute.Låt oss för ett ögonblick släppa vår egoistiska självtillräcklighet och fundera över varför folk frivilligt utsätter sig för risker, förnedring och livsfara för att på osäkra vägar ta sig till Europa, ja ibland så långt som till Sverige. Vad får 71 människor att frivilligt kliva in i lastutrymmet på en kylbil?
Kriget i Syrien har pågått i över fem år. Antalet döda räknas i tiotusentals.
Islamska Staten, IS, har satt i system att handla med kvinnor och barn som sedan utnyttjas på det mest vedervärdiga sätt.I Somalia har det inte varit varaktig fred på över 20 år.
Länderna är söndertrasade. Det finns ingen trygghet.
Skulle inte Du, om det var Dina barn som riskerade att kidnappas och säljas som slavar till närmaste stridande krigsherre, försöka fly? Skulle inte också Du försöka ge Dina barn trygghet, och friheten att få växa upp?Vi kan inte längre gömma oss bakom att det är ”där borta” ”de andra” ”dem där”. Dem är här. Och de kräver vår hjälp!
Vi kan inte längre bygga murar i våra sinnen och resa stängels längs gränserna!
Vi kan inte dela upp människor i olika fack och kategorier beroende på ursprung, religiös tillhörighet, eller vad det vara må.
Vi måste våga stå för öppenhet, medmänsklighet och samarbete.Denna flyktingkatastrof, på tröskeln till Europa, kräver dialog och gemensamt arbete Europas länder emellan. Några få stater kan inte bära det som är hela Europas ansvar. Vi måste alla hjälpas åt.
Som Kyrka, oavsett om vi bär epitetet Luthersk, Katolsk, Evangelisk eller vad det vara må, har vi nu alla samma uppdrag: att visa på enhet och solidaritet.
Vem är din nästa?
Den frågan ställs i evangelierna. Och som Kristen kan jag bara svara: Min nästa är den som behöver min hjälp!I augusti 2015 dog 71 människor i lastutrymmet på en lastbil i Österrike.
Låt oss tillsammans se till att det inte händer igen.
Aldrig mer!”