Demonstrationerna har tystnat. TV-teamen har åkt hem och tidningarnas förstasidor upptas av andra nyheter. Är så lätt att tro att det nu är över. Att vi ”klarat av” den värsta flyktingkatastrofen i Europa sedan andra världskriget.
Men det är inte över! Långt ifrån!
Varje dag kommer fortfarande tusentals personer över gränserna in till Grekland, Ungern, Serbien, Österrike. Bara i söndags kom över 8000 personer till gränsorten Nickesdorf i Österrike. Personer som gått flera mil. Som startade sin färd i relativ värme. Men nu når ett Europa där temperaturen rör sig runt knappa 5-10 grader och höstregnen faller tätt och kallt. Rapporter kommer om att fler och fler barnfamiljer, oftast med många barn, nu börjar komma. Uttröttade föräldrar som desperat försöker hålla ihop familjen. Hungriga, nedkylda barn som bärs i sina föräldrars armar.
Så här skriver Migration Aid på sin Facebooksida:
The number of children passing through Hungary is increasing exponentially among asylum-seekers as there are more and more families with 4-6 children. Unfortunately, they are obviously poorer families with exhausted parents who try to keep the family together in the crowd of several thousands.
In Turkey, it was 25 degrees a few days ago but when they arrive here in the cold, rainy autumn weather they realise how unprepared they are. The sock and shoes of children are often wet and they cough and have a cold already. Many small children are carried for long distances by their exhausted parents.
I kindly ask our volunteers to pay more attention to them, wherever they work and initiate discussion with the parents and offer help because they often need it but they don’t know where and how to ask for it.
This is how I spotted a father yesterday who was carrying his 8-10 years old daughter on his shoulder. She was in a catatonic, nearly unconscious state (she is the girl in red coat with a hat on the shoulder of his father). Although she had a hat, she only had socks on her feet. Thanks to a quick medical check and treatment, we avoided further more serious problems.
Yesterday at 7 pm there were hundreds of people walking through the darkness at the Hegyeshalom border crossing when I spotted a little girl of 5-6 who has standing by the road alone silently crying. It turned out she lost his family. With the help of an arabic interpreter, we found out the name of his parents and started walking through the crowd shouting their names. Nobody knew her on the Hungarian side, so we headed towards the Austrian side when her father suddenly came towards us also crying…
This story had a happy ending but we need to pay close attention to be able to help these children.
Samtidigt börjar omvärlden tröttna. Det kommer fler och fler signaler om att det saknas frivilliga på Hauptbhanhof och Westbhanhof. Tidningarnas nyhetssidor berättar mer om politiker som käbblar än om att människor fortfarande behöver hjälp. Det är inte över! Behoven är fortsatt stora! Nu, mer än någonsin, behövs din hjälp! Här en länk om hur du kan hjälpa via Svenska kyrkans Internationella arbete. Jag har skrivit innan om andra sätt att hjälpa.
Det kan verka så futtigt att skänka pengar. Vad värmer det?
Men pengarna du skänker ger oss möjlighet att köpa filtar, skor, mat. Att avlöna hjälparbetare, sjuksköterskor, läkare.
Din gåva räddar liv!
Det är inte över än. Det är nu det börjar!