Vet egentligen inte om jag skall bli imponerad eller irriterad.
Kliver på spårvagnen ner mot centrum. Som vanligt härskar den speciella tystnad som bara återfinns på kommunala färdmedel en tidig förmiddag. Alla sitter och stirrar tomt ut genom fönstret alternativt ner på sina mobiltelefoner. Efter någon minut noterar jag dock en mycket distinkt doft av lösningsmedel. En diskret blick runt i vagnen avslöjar snart källan. Längst bak sitter en dam som helt obekymrat lackar naglarna(!)
Blir motvilligt imponerad av hennes förmåga att att balansera den öppnade flaskan samtidigt som hon applicerar nagellack på rätt ställe. Allt under pågående, något skumpig, spårvagnsfärd.
Samtidigt är jag fascinerad av hennes totala brist på hänsyn till sin omgivning. Någon minut in i hennes manikyr-session är doften bedövande tung i hela vagnen. Inte så att man ser rosa elefanter, men en och annan rosa fjäril fladdrar förbi i ögonvrån.
Väl framme vid slutdestinationen skruvar damen i fråga på korken till flaskan och stoppar ner den i sin designerväska samtidigt som hon trippar vidare genom livet i sina leopardfärgade stövlar. Sina medpassagerare bevärdigar hon inte med en blick. Samma medpassagerare som lättade drar ett andetag frisk luft, efter denna ofrivilliga resa genom aceton-dimmor.
Utföres bäst hemma eller på spa. Inte på spårvagnen….