Tar en liten promenad ute vid Habsburgarnas sommarstuga, a.k.a. Slott Schönbrunn. Är en absolut underbar park runt detta slott. Parken är gratis att gå in i och den är en fantastisk grön oas i denna stad. Då jag är lite lätt asocial efter en intensiv arbetsperiod väljer jag, erkännes, de lite mindre stigarna istället för de bredare vägarna. Vid den här tiden faller mörkret tidigt och snabbt i den här delen av världen. Är alltså lite lätt förvirrad jag tittar upp från min parkbänk och inser att 1. Det har blivit mörkt och 2. Det finns ingen belysning i parken vid Schönbrunn. Kort sagt; jag är vilse i en mörk park mitt i Wien. Den enda levande varelsen att fråga om vägen är en liten ekorre som ser ut som jag störde honom precis mellan tandborstningen och sänggåendet.
Nu finns det ju vissa fördelar med klassiska barockparker. Bland annat att de då parken anlades hade dille på symmetri och tydliga vägar. Är alltså bara att följa den stig jag för tillfället befinner mig på åt valfritt håll. Efter en ganska lång promenad ansluter min lilla stig till en lite större stig som tillslut mynnar ut i en av de bredare vägarna som går genom parken.
Vandringen blir ganska lång. Valde jag fel väg? Men tillslut anar jag ljuset i fjärran. Visar sig att jag trots allt valt rätt väg då jag når civilisationen vid den port där Lindt´s chokladaffär erbjuder tröst till trötta vandrare. Dylika tecken får inte negligeras och jag gör ett litet depåstopp innan jag fortsätter min, nu av stadens ljus upplysta, vandring mot hemmet.
Lite belysning fanns ju förvisso i form av månen.
Manna för trötta vandrare. 😉