Pågår reparation av trafikljusen i en större, lite mer komplicerad korsning i stan. De är helt enkelt nedtagna och ligger i sina beståndsdelar på marken. Trafiken, med spårvagnar, lastbilar, vanliga personbilar, bussar och allt, måste dock flyta på som vanligt. Lösningen blir gammaldags trafikpolis som står mitt i gatan och dirigerar trafiken med hjälp av tydliga armrörelser.
Är dock en komplicerad korsning. Mer som tre korsningar ganska nära varandra. Är också tre poliser, en i varje korsning som står där och dirigerar.
Tyvärr är dessa tre lagens väktare lite dåligt koordinerade. Speciellt den yngre av dem släpper plötsligt på trafik i fel fil och riktning vilket orsakar visst kaos. Den äldre polisen som står så att säga i huvudkorsningen uttrycker högt och tydligt sina allvarliga synpunkter på kollegans allmänna förståndsförmåga och i synnerhet nämnda kollegas kapacitet som trafikpolis. Måhända har denna äldre, mer erfarne kollega en bakgrund inom det militära. Röstresurserna tyder i alla fall på god vana att höras över stora kaserngårdar, eller i detta fall, brusande trafik. Och även om jag inte förstår exakt alla ord, är andemeningen i dem glasklar för alla som hör honom. Vilket alltså är ett betydande antal då han hörs klart och tydligt. Även föremålet för hans vältaliga litania hör och uppfattar budskapet.
Någon minut senare är ordningen återställd. Den äldre polisen dirigerar trafiken med all den pondus och värdighet som bara en senior polis i Österrikes huvudstad förmår uppbringa. I nästa korsning står en något yngre polis, som med en nervös blick inväntar sin äldre kollegas bekräftande nick, innan han, med något mindre pondus, men med minst lika mycket värdighet, dirigerar trafiken som återigen flyter utan problem.