Idag är den viktigaste dagen på hela året!
Om inte berättelsen om uppståndelsen fanns hade kristen tro egentligen bara varit en livsåskådning bland andra. En schysst filosofi, väl förankrad inom ramen för förnuftets gränser. Det hade varit ganska bekvämt kanske? För egentligen, när man tänker efter. Speciellt om man tar en lite mer naturvetenskaplig så kallad förnuftig approach på det hela så är det fullständigt absurt. Någon uppstår från det döda? Efter tre dagar? Omöjligt.
Men låt oss ett ögonblick titta närmare på, vad skiljer egentligen Kristen tro från till exempel en mer allmänt hållen humanism? Eller ”sunt förnuft” som en del vill kalla det. De flesta av oss, oavsett livsåskådning, håller med om att det är dumt att döda andra människor. Att man skall låta bli att stjäla utan hålla ordning på och skilja vad som är mitt från ditt. Vi är också oftast överens om att om man är schyst mot andra så är de oftast snälla tillbaka. Och de flesta håller med om att om alla vore snälla mot varandra och satte andra än sig själva främst så skulle livet bli mycket lättare att leva och jorden en så mycket trevligare plats att bo på.
Så vad skiljer egentligen kristendomen från de flesta andra religioner eller en mer allmänt positivt och human livsfilosofi? Vad är det som är så unikt?
Svar: Uppståndelsen!
Att vi tror på en Gud som sprängt alla gränser. Till och med den yttersta, Dödens, gräns.
Vi tror inte på en avlägsen Gud långt borta. Inte heller tror vi på en luddig allmänt hållen inställning till livet som vi kan förändra över tid och situation som vi behagar.
Nej, Vi tror på en Gud som blev människa som Du och Jag.
Som var hungrig och trött. Som skrattade och var lycklig. Som led på korset. Som dog för Din och Min skull!
Som besegrade döden och uppstod. För Din och Min skull.
Efter det finns ingen död mer. Finns ingenstans där inte Gud är med oss. I livet, i döden och efter döden.
Kristendomen är ingen allmän livsfilosofi bland andra.
Den är mycket större än så.
Den är livets eget ord.
Det är frälsningen
Det är löftet om att Gud är med oss alla dagar intill tidens slut.
Därför behöver vi inte vara rädda.
Vad som än händer, finns Gud med oss.
Även när vi inte själva orkar tro.
Därför kan vi med fröjd i hjärtat och med jubel i rösten återigen viska, säga, ropa:
Kristus är uppstånden.
Ja, han är sannerligen uppstånden!