Jag delar öde med många kvinnor. Jag har många medsystrar runt om i vårt land. Några av er sitter till och med här. Vi, som är gifta med en GPS.
Ni vet, när man skall åka till en destination, valfritt vart. Man knappar in adressen i bilens GPS och börjar köra. Så kommer det oundvikliga. Maskinen säger en sak, och jag hör rösten bredvid mig som säger: ”Nej, kör så här istället!”
En annan variant på det hela är när man kommit fram till en destination och sitter där och tar en kopp kaffe med vänner. Så frågar de om resan gick bra och hur man körde dit. ”- Jasså, körde ni den vägen?? Varför körde ni inte så där istället?”
Och så ägnas nästföljande kvart till att diskutera olika vägars fördelar och nackdelar. Allt med hänsyn taget till bensinförbrukning kontra antal rödljus och hastighetsbegränsningar samt risk för köbildning och andra bilister.
Jag är alltid lika fascinerad av den sistnämnda diskussionen då vi uppenbarligen kommit fram och exakt hur vi gjort detta borde vara av underordnad betydelse. Eller?
Idag är temat Vägen till livet och Jesus talar om att vi alla skall vara där han är. Han är förvisso lite luddig där i början. Och jag kan förstå Tomas förvirring. När Jesus säger ”Och vägen dit jag går, den känner ni.” så tycker jag att Tomas ställer en högst berättigad fråga: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Men så förtydligar Jesus det hela när han påpekar att han är vägen, sanningen och livet.
Bibeln, Jesus, Guds ord, är så att säga min GPS på livets väg.
Och precis som GPS´n jag har i bilen, måste jag erkänna att bibeln inte alltid är så där glasklar. Den välartikulerade damen i bilens GPS kan till exempel upplysa mig om att jag ska ”om 500 m sväng svagt höger”
Min avståndsbedömningsförmåga är inte på topp. Eller kan ni utan tvekan avgöra hur långt bort 500 m är? Och vad menas egentligen med ”sväng svagt höger” Vad skiljer en svag sväng från en vanlig sväng?
Nu brukar det hela lösa sig när jag kör. Jag ser vad som menas. Tolkar helt enkelt bilens GPS instruktioner utifrån det jag ser omkring mig.
Bibeln, Guds ord, är inte alltid så där glasklart som man kanske skulle önska. Framförallt är den inte så detaljerad. Står inte i en enda av böckerna vad jag skall äta till frukost eller vad jag ska lyssna på för musik. Bibeln måste alltid tolkas.
Men hav förtröstan. Hjälp finns att få.
Luther säger att rättesnöret i all bibeltolkning är Jesus Kristus själv. Eller med Luthers ord: Jesus är Bibelns stjärna och kärna. Jesus Kristus är ledstjärnan i tolkning av bibeln, och är också den innersta kärnan i texten.
Nej, det är fortfarande inte glasklart och övertydligt. Det finns inte ens nu detaljerade instruktioner om hur varje vardagssituation skall lösas. Men med Jesus som stjärna och kärna får mitt liv och min bibelläsning en ledning och riktning.
Vart är vi på väg? För att citera ett populärt svenskt tv-program.
Svar; vi är på väg till Gud. Och vårt ressällskap och vår reseledare är Gud själv i Jesus Kristus.
Så var det ju det där med diskussionerna. Med de som går bredvid och säger: Nej, kör och gör så här istället. Eller som när man hamnar i en diskussion runt kaffebordet med företrädare för andra religiösa inriktningar eller kristna variationer. Varför gör ni så? Varför gör ni inte så här?
Man säger ofta att det är resan som är mödan värd.
Ord som är ack så sanna när man ser att vi reser med Gud.
Jesus sa, Jag är vägen, sanningen och livet.
Att vara och leva som kristen är att leva med Jesus. Att gå vägen tillsammans med honom, mot livet, i sanning
En klok man sa en gång: Kristus är vägen till Gud, men det finns tusen vägar till Kristus.
Min väg till Kristus, är inte samma som din väg.
Men tillsammans med honom går vi alla på livets väg.