Lyssna i tro! Det är temat för söndagens texter.
Det vi skall reflektera över idag.
Känns ju som en enkel uppgift. Jag lyssnar på vad Gud har att säga. Och sedan så om jag vill kalla mig kristen, så gör jag det Gud har sagt åt mig att göra. Enkelt, eller hur?
Frågan är: Jag lyssnar i tro, men vem lyssnar jag på? Hur särskiljer jag Guds röst från min egen vilja?
I gammaltestamentlig teologi, i den judiska miljön, kopplade man ihop världslig framgång med tro. Enkelt uttryckt, om du var rättfärdig och rättroende så belönade Gud dig med framgång, rikedom och världsliga tillgångar. Vice versa så kunde du då anta att någon som var framgångsrik och ägde mycket också var älskad av Gud. Detta tänkande dyker upp även idag i vissa mer karismatiska kristna rörelser och benämns då som ”Framgångsteologi” Nåväl, dessa tankar är alltså de dominerande på Jesu tid. Rättfärdig troende = älskad av Gud = framgång och pengar.
Så kommer då denne man och frågar hur han skall få evigt liv, det vill säga, del i Guds rike. Kort förhör visar att mannen i fråga har koll på vad som gäller: håll budorden! Så kommer Jesu ord till mannen, att han skall sälja allt han äger. Jesus kräver alltså av honom att han skall ge upp allt detta som visar att han är rättfärdig. Alla yttre tecken på att han är älskad av Gud. Till och med lärjungarna är chockade av denna totala vändning av traditioner och tankar. Att yttre välstånd inte nödvändigtvis är ett tecken på tro.
Ska då den här texten tolkas bokstavligt? Är Kristi uppmaning till den undrande mannen också en uppmaning till oss alla? Ska vi sälja allt vi äger och har för att kunna räknas som rättfärdiga kristna och ha en chans att komma igenom det där berömda nålsögat?
Nej.
Vi är alla olika unika individer. Det är inte en uppmaning, det är en utmaning som Jesus ger den här mannen. Och den är specifik för just honom. Han ägde mycket. Uppenbarligen var han också fäst vid det.
Jesus utmanar honom att våga se livet på ett nytt sätt. Att våga lita på Gud, även när det innebär att gå bortom och förbi rådande traditioner. Vår uppgift som kristna är att våga ställa samma fråga som denne okände man till Gud. ”Hur skall jag göra för att vinna evigt liv?” Utmaningen är att i tro lyssna till svaret. Vad uppmanar Gud mig att göra? Och vi är tillbaka i grundfrågan: Hur skiljer jag ut Guds röst från min egen och andras?
Bibelns ord måste alltid tolkas. Interpreteras. Vad står det egentligen? Vad betyder det? Och hur påverkar det oss nu, här i dag? Och som vi alla vet, när tre personer tolkar en text kommer vi alltid till minst fyra olika resultat. Speciellt om texten ifråga är skriven för si sådär 1000-1500 år sedan i en helt annan miljö och kultur. Är dessutom en eller flera av textolkarna ute efter att finna stöd för sina egna handlingar och grund för att tillskansa sig makt och/eller pengar, ja då kan det bli väldigt intressant. Något som vi vet har hänt, troligen kommer att hända i framtiden och tyvärr händer även just nu. Huruvida texten som tolkas i dessa makthungriga människors ögon återfinnes i Tora, Koranen eller Bibeln är egentligen irrelevant. Ibland tror jag, även för dem själva. Syftet är inte att försvara den ”sanna tron” oavsett viken symbol den bär. Utan att tillskansa sig makt och någon snedvriden form av ära. Oavsett om det är i det lilla sammanhanget eller det stora.
Se upp så att inte du gör samma sak!
Lyssna i tro, på Guds röst, inte din egen.
Lyssna och hör: Vad är Guds uppmaning till dig?
Vad är din uppgift?