Hamnade för en tid sedan på ett litet hotell i utkanten av en mindre by i Österrike. Trots sitt avsides läge var restaurangen på hotellet en mycket positivt upplevelse. Efter en god måltid fann jag mig själv i hotellets bar. Var väl inte direkt överbefolkat. Befann mig som sagt var i utkanten av en mindre by på den Österrikiska landsbygden.
Kom där i samspråk med bartendern. En yngling med rosiga kinder som såg ut att knappt ha åldern inne att få provsmaka de drycker han serverade.
Trots viss språklig förbistring, fann vi snart ett gemensamt intresse: Whiskey. Närmare bestämt rökig dito, helst då från de skotska öarna. Gemensamt dömde vi ut Jack Daniels som något som eventuellt kunde användas i en Harley Davidson. Personer som bad om is i sin single malt bad vi en stilla bön för: ”Förlåt dem Fader, ty de vet inte vad de gör.” och de som blandar 18-årig lagrad Rom med Coca-Cola, för dem konstaterade vi att allt hopp var ute.
När vi en stund senare skildes åt kunde jag konstatera att god vilja och gemensamma intressen gör det enkelt att överbrygga hinder som sätts upp av språk och kultur, samt att det finns riktigt god Österrikisk Whiskey! Vem hade kunnat ana det? 🙂