Svenska kyrkan här i Wien ligger bokstavligt talat på historisk mark. Har varit bebyggelse här ifrån medeltiden. Tydligen går det även en gammal bäck ungefär tvärs över gårdsplanen. Ett vattendrag som sedan länge är uttorkat och numera snarare underjordisk än överjordisk, trots sin sakrala omgivning.
Den gör sig dock påmind ibland på olika sätt. Som till exempel efter förra veckans intensiva regnväder. En dag när vi kommer ut fattas nämligen en av stenarna på innergården. Den har så att säga flyttat ner en våning och efterlämnat sig ett ganska imponerande hål. Ett knappt dygn senare bestämmer sig grannstenen att göra sammalunda. Då stenarna, eller rättare sagt hålen efter stenarna, befinner sig precis i den den livligt frekventerade gångpassagen ser vi framför oss hur någon förbipasserande inte skall se hålen utan kliva ner i demsamma och därmed komma till hastigt stopp med eventuella benbrott som följd. Två av kyrkans parasoll får göra tjänst som varningsflaggor.
Kontakt tas med hyresvärden och dagen efter kommer Hr Viktig Man ut för att inspektera hålet. Hr Viktig Man konstaterar snabbt att hålet måste fyllas igen. (Nähä??)
Ännu en dag senare kommer Hr Arbetande Man till gården för att utföra ifyllnadsjobbet, beordrat av Hr Viktig Man.
Hr Arbetande Man konstaterar även han att hålet måste fyllas igen. (Nähä, Verkligen??) En snabb okulärbesikting visar dock att vissa av stenarna bokstavligen hänger i luften, endas fasthållna av sina grannar. Så Hr Arbetande Man börjar med att göra hålet större. Tillslut är alla lösa stenar bortslagna och arbetet med att fylla det börjar.
Hr Arbetande Man har fått förstärkning i form av Hr Assisterande Man. Tillsammans fyller det nu skottkärra efter skottkärra med sand i det stora hålet. Tydligen är det väldigt tunga kärror då det måste tas en stärkande cigarettrökarpaus efter varje. Men tillslut är det tillräckligt mycket sand för att de skall börja lägga tillbaka stenarna på sina platser.
Efter några timmars jobb ser innergården nästan ut som vanligt. Det vill säga det är inga hål längre. Slät har ytan aldrig varit, och är det absolut inte nu heller.
Själv tackar jag Hr Arbetande Man och Hr Assisterande Man för väl utfört arbete och drar mig tillbaka, mediterande över det faktum att kyrkan uppenbarligen verkar vara byggd på lösan sand….
Det började som två små hål…..
Djupare än man kan tro….
Klubban skvallrar om att Hr Arbetande Man påbörjat sitt arbete
Så sakteliga börjar sanden fyllas i