Wien är fullt av kyrkor. Små söta, stora pampiga. Några underbart vackra, andra…mer alternativa.
En av de som absolut hamnar i kategorin Pamipga, Vackra är JesuitenKirche. En underbar barockkyrka i Wiens innerstad. Som alltid när det gäller barock så blir man nästan överväldigad av allt guld och dekorationer när man kommer in. Här är det på intet sätt enkelt, avskalat och diskret. Tvärtom! Ju mer desto bättre verkar ha varit barockens grundtanke. Och gärna försöka få saker att verka pampigare, dyrbarare och större än vad de verkligen är.
En kyrka måste ju, självklart (?) ha en kupol. Om inte från utsidan, så i alla fall från insidan. Så även i JesuitenKirche. Absolut bäst ställe att beundra denna vackra kupol, som stäcker sig bokstavligt talat in i himlen, är ca två steg innaför entrén. Stanna till, lyft blicken och beundra kupolen som välver sig över dig.
Det var först när jag tog några steg framåt som jag insåg: denna kupol är inte på riktigt, utan endast ditmålad. En otroligt skicklig konstnär har med pensel och färg ”byggt ut” taket på kyrkan. Skapat en illusion av rymd och höjd. Allt handlar om perspektiv, om var jag står, min position, huruvida jag blir föröförd av illusionen eller ej.
Kan inte låta bli att tänka när jag går ut i vårsolen, att detta gäller även så mycket annat i våra liv. Vad jag ser, hur jag uppfattar det, beror lika mycket på min position, som det jag tittar på.
En annan filosofisk fråga att ställa: JesuitenKirche i Wien har en fantastisk kupol. Sant eller Falskt?
Den vackra kupolen från ”rätt” perspektiv
Samma kupol från ”fel” håll