Ett utkast till en predikan.
Det finns en fantastisk tavla på Kunsthistoriske Museum här i Wien. Jag vet, finns många underbara tavlor där, men denna är för mig speciell. Fastnade för den första gången jag såg den.
Den är målad av Peter Paul Rubens och visar hur Sankt Ambrosius stoppar Kejsare Thedosius från att gå in i kyrkan! Stor, pampig, och med Rubens fantastiska färger ser man hur Biskopen i full ornat, med gyllene mitra och biskopsstav rent fysiskt med handen på axeln, hindrar den lätt förvånade kejsaren från att gå in i kyrkan.
Varför stoppar en Biskop en Kejsare från att gå in i kyrkan?
Svar: Därför att Kejsar Thedosius har låtit sina trupper döda 7000 personer i en by som hämnd för att några Romerska soldater blev dödad där. Och den handlingen anser Biskopen är fel. Att Kejsar Thedosius i och med det har betett sig barbariskt och okristligt. Och därmed inte är välkommen in i kyrkan!
Biskop Ambrosius tar helt enkelt ställning för Kristen tro och drar konsekvenserna av vad det innebär att kalla sig kristen. Att vi har en plikt att när vi ser fel begås mot våra medmänniskor, säga nej. Protestera. Vara jordens salt som det står i Matt 5:13
Tredje söndagen i fastan och temat är ”Kampen mot ondskan” Varför kommer jag då att tänka på denna tavla Var den stackars Kejsaren ond och vi skall ut nu och bannlysa vår tids kejsare?
Låt oss kika på dagens Episteltexten en sekund. Den är hämtad från Uppenbarelsebokens 3 kapitel 14-19. ”Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” Som alltid i Uppenbarelseboken så är det ord och inga visor. Inga förskönande omskrivningar här inte!!
Åter till vår käre Biskop. Han hade ganska mycket makt. Det hade också Kejsaren. Faktum är att han är den siste Kejsaren över det enade romarriket. Han är verkligen världens mäktigaste man. Han har också gjort mycket för kyrkan. Han har bannlyst övriga religioner och gjort Kristendomen till statsreligion. Visserligen till priset av att de med annan tro dödas. De som inte håller med om Kejsarens version av sanningen förföljs. Men då han är allierad med kykan, så har kyrkan tjänat på det hela. Så kan tänka mig att det var frestande att hålla sig väl med honom. Få del av äran och glansen. Rättfärdiga det hela med att ”när vi blir vänner kan jag prata med honom om att han gjorde fel” Ändamålet helgar medlen. Liera sig med ondskan med ursäkten att man skall förändra den inifrån. Lite som kvinnan som är övertygad om att bara han inser hur mycket hon älskar honom så kommer han att ändra sig.
Det fungerar inte! Inte i förhållandet där hon försöker göra om honom. Inte när vi lierar oss med makten ihop om att förändra den. Inte när vi går ondskans ärenden för att det i slutändan skall bli bra eller bättre.
Kampen mot ondskan sker inom oss. Det är att rakryggat våga och orka stå upp för det som man vet är rätt och riktigt. Det som är sant! Även om det innebär att tacka nej till värdslig ära. Ondskan hotar inte, den lockar. Därför är den ofta så svår att se, att motstå.
Därför säger vi jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och vi förstår inte att vi är eländiga och ömkansvärda.
Biskop Ambosius använde sin makt på ett klokt sätt. Till att ta ställning för det som var rätt! Kan ana att några, eller många av dem runt omkring honom i kyrkan fick skrämslehicka när han stoppar kejsaren själv.
Men han vågade utnyttja och använda sin auktoritet, sin makt, sin ställning, till att göra det som är rätt.
Du har makt! Du som sitter läser det här har tillgång till internet, kan läsa, skriva, räkna. Du har mat på bordet hemma, en säng att sova i. Och du är en del i en större helhet. Nej, vi kanske inte har gyllene mitra och biskopsstav som Ambrosius. En del av oss har större eller högre makt och inflytande än andra, beroende på hur man mäter. Men det är inte viktigt.
Det viktiga är frågan: Hur utnyttjar Du den makt Du har för att kämpa mot ondskan?
