Vet inte om det är försenad 40-års kris eller tidig 50-års dito. Men har sedan en tid tillbaka faktiskt börjat med fysiska övningar som med god vilja och öppet sinne eventuellt kan definieras som ”jogging”. Eller med mycket god vilja till och med ”löpning”
Av olika anledningar har jag dock den senaste månaden bara lufsat runt en ytterligt kort och väldigt platt runda. Med termerna kort och platt avses alltså en knapp 2 km lång runda med samma nivåskillnader man finner på ett blankpolerat dansgolv.
Men så för någon dag sedan var det dags! Den Långa Rundan! Har promenerat den förut, så anade vad som väntade. Nu är förvisso Den Långa Rundan endast 5km. Men för oss som i vanliga fall knappt tar oss runt kvarteret är det att jämföra med en halvmara! Speciellt om den som här inbegriper bestigning av Mount Everest! Kartan säger förvisso att eventuella höjdskillnader är ytterligt små. Men långa sega backar känns i benen på oss otränade Flodhästar.
Halvvägs genom rundan lät jag som ett gammalt ånglok i uppförsbacke. En kilometer senare släpade jag mig fram och både såg ut och lät som Den Galne Mördaren från valfri B-skräckfilm. Kvinnor och barn flydde med skrämda blickar ur min väg och starka män sågs famla efter telefoner för att tillkalla Ambulans? Polis?
Strax innan familjen började efterlysa den saknade Modern sågs jag stappla in på gården. Genomsvettig, flåsande, men vid liv! . Ett tillstånd som dock skarpt kom att ifrågasattas dagen efter när jag vaknade med Träningsvärk de Luxe….