Det behövdes göra vissa kompletteringar i bostaden, och då en blir lite mer patriotisk när man lever utomlands ställdes kosan så klart mot ett känt svenskt möbelvaruhus. Eller ja, sanningen att säga kanske pris och lättillgänglighet spelade större roll än eventuella fosterländska känslor.
Då inköpen omfattade även lite mer otympliga ting så som soffa, skrivbord och säng, utnyttjades varuhusets erbjudande om hemkörning med glädje. Dagen efter kom så leveransen och vårt hem fylldes snart av pappkartonger, plastpåsar och tydliga manualer. Det stora testet av familjen tog sin början: Montering av möbler!!! (Dags för dramatisk musik!)
Efter många turer fram och tillbaka, visst ifrågasättande av övriga familjemedlemmars praktiska och/eller intellektuella förmågor inser vi att det faktiskt fattas ett helt paket. Den säng som är inköpt är fördelad på två paket, och endast ett av dessa går att finna! Paket nummer två i konstellationen har helt enkelt inte levererats.
Det finns bara en sak att göra: Ringa kundtjänst! (Dags för mer dramatisk musik!)
Ni vet den här kundtjänströsten som hurtigt säger ”Du har jättemånga val. Tryck 1 för att komma till en annan kö. Tryck 2 för att komma till….” osv i all oändlighet. Allt medan man förbannar det grymma öde som försatt en i situationen att behöva ringa nämnda kundtjänst.
Nej, Tyvärr var det inte en sådan kundtjänst jag hamnade i. Det var långt mycket värre. Istället för relativt enkla ”Tryck på valfri siffra-val” ber den inspelade vänliga damen mig Säga vad jag vill och ger hjälpsamt några alternativ.
Nu uppenbarar sig snabbt två stora problem.
Problem 1. Förstå vad hon säger och huruvida det är applicerbart på mitt problem eller ej. Handlar mitt ärende om ”Lieferung” eller är det ”Reklamation”? Nödlösningsalternativet: ”Dröj kvar så kopplas du till telefonist” verkar inte existera. Med brasklapp för som nämnts tidigare, bristande Tyskakunskaper.
Detta lilla aber visar sig dock vara en västanfläkt jämfört med Problem 2. Att få datorn i andra ändan att förstå vad Jag säger. Även om jag själv tycket att mitt uttal av de få Tyska ord jag behärskar är fullt förståeligt och nästan till och med bra anmäler den dator jag pratar med starkt avvikande åsikt.
Efter ett antal ”Wie Bitte?” från telefonrösten och ett antal muttrande, djupa andetag och artikulationsövningar från min sida lyckades vi dock komma överens och jag kopplas vidare…till ännu en telefonkö!
Huruvida vi får de sista delarna till sängen innan vi lämnar Berlin återstår att se. Men jag tror att nästa gång jag har problem med detta möbelvaruhus åker dit istället. Lär nog, trots allt, gå både snabbare och smidigare än att ta det hela per telefon….