Varje söndag har ett tema. I dag är temat ”Den kämpande tron” Men denna söndag har också ett latinskt namn: Reminiscere Det betyder ”kom ihåg” och är hämtat från Psaltaren 25:6 ”Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat.” Man kan fundera på hur detta hänger ihop. Den kämpande tron och att komma ihåg.
Det är lätt att falla i fällan att tro är lätt. Att det bara är att tro, och sedan är livet fyllt av fågelsång och soliga dagar. Tyvärr, Det är den inte. Den är, som dagens rubrik säger: Den kämpande tron. Tro är för mig väldigt ofta att bråka och krångla med Gud.
Vi refererar ofta till Gud som Fader. Föräldern. Som ser på sina barn, oss, med förälderns eviga kärlek och den ideala förälderns eviga tålamod. Och vi är alla Guds barn. Och det vet vi alla: Barn bråkar med sina föräldrar! Allt från den trotsiga två-åringens bestämda Nej! Till tonåringens djupa suckar och himlande med ögonen. Och vi bråkar med Gud. Precis som barnen testar vi gränser. Brottas med honom likt Jakob på natten. Kastas mellan hopp och förtvivlan likt Paulus och argumenterar med honom likt den kananeiska kvinnan.
Och det är helt ok.
Har ni åkt berg och dalbana eller liknande på en nöjespark någon gång? Ni vet den där bygeln de fäller ner så att man skall sitta säkert. Vet inte hur ni gör, men jag rycker och sliter lite i den. Bara för att kolla: Sitter den fast? Kan jag lita på den? Kommer den att skydda mig i alla svängar, backar och loopar? Hålla kvar mig.
Och på samma sätt rycker och sliter jag lite i Gud, precis som Jakob. Brottas med honom. Håller du? Kan jag lita på dig? Kommer du att skydda mig i livets alla svängar, backar och loops? Håller du kvar mig? Kommer du ihåg din barmhärtighet?
Och svaret är Ja. Gud håller. Han står kvar!
Mitt i alla backar, i med som motgång. I glädje och i sorg. Gud finns där. Jag vet det.
Men ibland känner jag mig onekligen som den kananeiska kvinnan. Jag bråkar med Gud, ropar på honom, och jag möts av…tystnad. Jag får inget svar. Hörde ett uttryck. Mikrovågskristna- I dagens snabba värld vill vi att även Gud skall höra, reagera och agera väldigt snabbt. Vi vill ha bönesvar: Nu! Och gärna tålamod så snabbt som möjligt.
Men som vi alla vet, Gud är i evighetens bransch. Den kämpande tron handlar om att våga lita på vår Herre. Lita på att han står kvar – Även när jag bråkar och brottas med honom. När jag bråkar och brottas med min tro. Funderar över mening och mål. Gud står kvar. Han är med mig i alla berg och dalbanor genom livet. I mörker och sorg och i ljus och glädje. Den kämpande tron handlar också om att våga vara ihärdig. Även när det enda jag hör från Gud är tystnad. Att då våga, och orka, be igen.
I kampen möter jag Gud, och Gud möter mig. I mitt tvivel. I natten när jag kämpar med honom. I gatans myller när jag söker honom.
”Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat.”
Gud finns där.
Gud går med dig.
Han står vid din sida, idag och för alltid!
Amen