Varför har vi så svårt för att tro på varandra?
Framförallt, varför har vi så svårt att tro på vittnesmål som kommer från ”fel” personer? Varför tror vi på allt som auktoriteter spottar ur sig, ur absurt det än är. men har så svårt att tro på sanningen, om det är ”fel” person som presenterar den? Ett av de mest kända aprilskämten i Sverige är från 1962 när Sveriges Television i sina nyheter förklarar att man med hjälp av en nylonstrumpa kan förvandla sin svartvita tv till en som visar allt i färg. Folk trodde på det! Det var ju framsagt med auktoritet från en betrodd källa och med diagram och annan vetenskaplig insignia för att ge tyngd åt uttalandet.
Ungefär samtidigt börjar de första rapporterna om att cigaretter orsakar cancer dyka upp. Men de kommer från ”fel” håll, och man väljer att ignorera dem.Två år tidigare har de första kvinnliga prästerna vigts till sitt ämbete. Men det är fortfarande många som tror att en kvinna egentligen inte kan vara präst.
Det är strax utanför Jerusalem. Några kvinnor går ut till graven. De skall göra iordning Kristi kropp. De hann ju inte i stressen i fredags. Men när de kommer dit är kroppen borta. Istället möts de av glädjebudet att han har uppstått. Det tar ett tag innan detta oerhörda budskap sjunker in. Men då skyndar de sig tillbaka till de andra lärjungarna för att berätta. Men de tror inte på dem. De avfärdar det som ” att det bara var prat och trodde inte på dem.” Förlåt, men vad är det med er karlar och tro på oss kvinnor? Vad är det med oss människor att vi bara tror på det som sägs av rätt personer i rätt kanaler? Petrus, som i kraft av sin ålder och därmed följande naturliga auktoritet, är den ende som vågar tänka utanför den berömda boxen. Men han litar inte helt på kvinnorna, utan vill kolla själv först. Faktagranska skulle man säga idag. Först därefter tror han. Först därefter börjar de andra också tro. När budskapet kommer från ”rätt” håll.
Kristus lever, våga tro det – så sjunger vi i en av påskens alla psalmer. Och det är kanske det som allt handlar om; att våga.
Att vara kristen är att våga tro på det omöjliga. Att du och jag kan förändra världen med kärlekens kraft. Ett steg i taget. Med början i våra egna liv. Att vara kristen är att våga lita på att Du spelar roll och är värdefull. Att du är älskad, precis som du är. Att våga tro att Kristus har dött och uppstått, för vår skull. Att våga lita på några kvinnors vittnesbörd från ett litet land vid medelhavets strand för snart 2000 år sedan.
De första lärjungarna tvivlade, innan de blev övertygade och vågade tro. Det är många än idag som säger att jag tror på sagor. Att det är ett skämt. Men jag vet i min själ och hjärta. I hela min kropp. Kristus har uppstått! Han lever och jag vågar tro det! För jag tror på en Gud som kan göra det omöjliga. Som kan göra dödens makt om intet. Som älskar varje människa för att just den hon är.
Jag tror, och kan därför ropa i påskens glädje:
Kristus är uppstånden, Ja, han är sannerligen uppstånden.